--------------------------------------
Judisk – kristet perspektiv på tiden
Efter Modernismens kollaps har vi som människor inte längre någon gemensam plan för framtiden eller ideal gemensamt som samhälle. Det som istället styr oss fram emot denna dunkla framtid är ett sekulärt sätt att betrakta tid på (Guillebaud, s 83) som är extremt kortsiktig. Marknaden behandlas som en ny gud som bara finns där som en person som alla ska rätta sin liv efter. Kortsiktiga prognoser om hur ekonomin ser ut ger oss ramar att styra vår framtid ett eller två år framåt mot frälsning eller tragik (s 80). Allt beroende på prognoserna.
Ett bra exempel är den pågående finanskris som drabbade oss under 2008. Varje dag rapporteras det om denna kris och allmänheten görs förberedd på att ha dåliga år, med mindre jobb och sysselsättning, i alla fram till 2011. Marknaden som själva ordnat denna finanskris var dock helt oförmögna att förutspå den, en dag var den bara där, och förvirrade folk som inte var ekonomer om hur deras aktier helt plötsligt kunde rasa. Inom detta ska vi bedriva politik. Men hur ska politik kunna bedrivas på ett seriöst sätt om vi ska hållas i relation till den fria marknaden. Den bara finns. Oavsett politisk inriktning är den bara där, med globaliseringen och den fullständiga världsomfattande marknaden som mål.
Politiken blir kortsiktig och det finns nog ingen politiker idag som försöker vinna väljare på hur han eller hon vill att samhället ska se ut om tjugo år. Förändringarna ska komma inom ett par år. Helst efter sex månader ska vi känna av konsekvenserna av det nya partiet (eller det gamla som lovat nya saker). När inga vallöften eller väldigt få vallöften uppfyllts utbreds missnöjet och vi byter parti. Ingen kan bedriva seriös politik kortsiktigt, och idag vinns de flesta valen i termer av ekonomi och det viktigaste blir vilket parti som kan ge mest pengar i plånboken när lönen kommer. Det kortsiktiga som idag är normen påverkar givetvis oss i allt. Guillebaud nämner som ett exempel på hur människor sparar allt mindre (s 82), och hur vi tänker allt mindre på kommande generationer.
Denna kortsiktighet finns inte bara inom marknaden och politiken utan även inom media (som ska företräda den demokratiska opinionen, och teknologisk tid där tiden pressas ned till sådana små marginaler att den mänskliga hjärnan inte längre kan uppfatta hur snabbt det går (s 84). Guillebaud påpekar: ”We must buy, consume, triumph, enjoy, all right now!” (s 84). På sikt hotas hela systemet som byggts upp och inget samhälle eller människa kan ha framtidshopp i detta.
Guillebaud beskriver sedan om hur Judendom betraktat tiden som linjär. Tiden gick inte i cykler eller var utlämnad till gudars nyckfulla handlande, utan hade ett mål. Det var ett väntande och ett strävande efter någonting i framtiden som man satte sitt konkreta hopp till och som uppmanade till handling i en värld som inte var fullständig (s 88f). Kristendomen har samma tidslinje och den anammas även av Islam senare. Progress och tal om förändring av världen som de sekulära idag talar om baseras på en linjär tidsram som har rötterna inom juden och kristendom (s 91). Dock har man skalat bort det mest centrala i denna linjära tidslinje, nämligen framtiden, och placerat frälsningen hos en osäker marknad.
