Thursday, January 17, 2008

De tunga bevisen?

Ibland roar jag mig med att läsa bloggar som gör sitt yttersta för att visa på att kristendomen omöjligt kan vara sann. Kristendomskritik är en av dessa, och som ni vet finns det många fler.
I ett inlägg döpt till Några orimligheter i Nya Testamentet framför bloggens författare sina "bevis", som syftar på att visa att författarna medvetet ljög, antar jag.


'BEVISEN'
* Pontius Pilatus kallas ståthållare i NT trots att ämbetet inte infördes förrän cirka 50 e.Kr.

* Romarna kunde inte annat än skratta åt talet om Jesus som judarnas konung. Att det skulle bli rättsak av pratet är därför befängt.

* Eftersom korset inte var högre än två meter, skulle den korsfäste Jesus blivit fåglarnas och hundarnas rov.

* De som avrättats genom korsfästelse (eller det som var kvar av dem) kastade romarna i en massgrav. Att Jesus skulle ha blivit föremål för en individuell begravning är ren fiktion.

* Att Jesu lik enligt NT skulle ha lagts i en grav utan att ha rengjorts strider mot judiska begravningsseder.

* När Jesus avrättas är samtliga lärjungar frånvarande. Ändå är det deras ledare och läromästare som dör. Hur kan de strunta i den viktigaste händelsen i Jesu liv?

* Efter avrättningen återvänder lärjungarna till sina hembyar för att återuppta sina yrken i stället för att sprida Jesu budskap — en mycket märklig reaktion på deras älskade mästares frånfälle.

SVAREN
Jag brukar alltmer sällan svara på sådana här saker därför det är på tokt för oseriöst. Det är populistisk "kritik" som fullständigt saknar grund och snarare speglar kritikerns egen okunskap än någonting annat. Hur som helst, då jag har lite att göra och 5 % motivation svarar jag på detta iallafall:

1.
Från 6 fram till 41 e.Kr kallades den utsände från ROM till Judeen för PREFECT (engelska) under åren 44-66 var namnet PROCURATOR, innan detta hade man en guvernör.
Ämbetet var detsamma, även om vissa förrutsättningar förändrades genom tiden.
Lukas hänvisar till detta i kapitel 3 i Lukasevangeliet där han skriver:

Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene ...


Lukas ger oss här mycket historisk information som man berkäftat. Lukas kunde även använt vilket som helst av de tre orden/titlarna och alla inblandade skulle förstå vad som menades. Speciellt i åtanke ska man dock ha att Lukas inte ens skriver till en större massa, utan till en specifik person, nämligen Theofilos (Apg 1:1).
Kritiken ligger i att Lukas här använder ordet ståthållare trots att ämbetet inte existerade förrän 50 e.Kr.

A. För det första, om Lukas skrev EFTER 50 e.Kr (vilket alla tror)är det väl överhuvutaget inget konstigt eller orimligt i att han hänvisar till den titel som då används? Lukas primära mål är ju trots allt att Theofilos ska förstå, inte författaren till Kristendomskritik ...

B: För det andra existerade ämbetet, det var namnet på ämbetet som förändrades.

Kritiken om att detta skulle vara orimligt är det nog ingen som håller med om.

2.
Punkt två rör Romarnas syn på Jesus som Judarnas konung. Enligt författaren till Kristendomskritik skulle Romarna bara skratta åt detta och inte bry sig om saken. Återigen speglar kritikern sina historiska ofärdigheter.
Rom brydde sig speciellt inte mycket om hur Judeen styrdes så länge de fick pengar och att det var ordning. I gengäld utlovade Romarna försvar om en eventuell invation skulle vara förestående. Den judiska lagen existerade och upprättshölls. Det fanns bara en dom som ingen annan än prefekt/ståthållare kunde döma: Och det var att döma någon till döden. Detta är även anledningen till att judarna för Jesus inför Pontus Pilatus. Han var den enda som kunde döma Jesus till döden, genom "laglig" rättegång. Så kortfattat, visst kunde Romarna skratta åt det. Men det saknar fullständig betydelse. Judarna styrde själv sin egen "nation" med lagar som upprätthölls där dödsdomar utdelades av ståthållaren. Att detta skulle vara orimligt som sant är helt fel.

3 och 4 och 5
Punkt 3 handlar om att korset var så lågt att den korsfäste skulle bli uppäten av hundar eller fåglar och att kropparna lades i en massgrav. Vidare följer kritik på att man inte följde judisk sed vid begravning.
När det gäller fåglarna saknar detta nog betydelse skulle jag tro. Hursomhelst är även denna kritik oseriös eftersom den enda som kan komma med denna kritik inte kan ha läst vad som står i Nya Testamentet!
Det var nämligen tillredelsedag (Joh 19:31) och med anledning av detta ville man inte att kropparna skulle hänga kvar. Man krossade därför benen på de korsfästa för att påskynda döden och när man kom till Jesus var han redan död, och man stack därför bara spjutet i hans sida. När detta inträffat bad Josef från Arimatea Pilatus att få ta ned Jesu kropp från korset, vilket Pilatus tillät (19:38). Till sin hjälp har Josef, Nikodemus, och följande inträffar:

"De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. Intill den plats där Jesus blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen blivit lagd. I den lade de Jesus eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära".
Johannesevangeliet 19:40-42


Kritiken som ges i punkt 3-5 besvaras samtliga av samma kapitel i Nya Testamentet!
Jesus blev inte offer för hundar och fåglar eftersom man tog ned alla korstfästa den dagen. Jesus utsattes inte för en massgrav eftersom Josef och Nikodemus fick tillåtelse att ta rätt på hans kropp och begrava den i en ny grav i enlighet med judisk sed. Hade kritikern bemödat sig att läsa detta hade svaret funnits väldigt nära till hands.
Så återigen, med risk för att vara tjatig, någon annan orimlighet än kritiken i sig själv existerar inte.

De två sista punkterna rör lärjungarnas reaktion under Jesu död och hur de hanterar detta. Varför fanns de inte med vid avrättningen? Och varför gick de tillbaka till fisket när Jesus dött?

Även detta ger Nya Testamentet svar på.
De var svinräddda och ville inte förknippas med Jesus då han tog för att de var rädda om sitt eget liv!
De gick tillbaka till fisket eftersom de trodde att Jesus var död!

När de träffade Jesus efter uppståendelsen kommer den radikala förvandlingen som gäckar flertalet historiker. Vad hände egentligen med de rädda lärjungarna vid en specifik tidpunkt? De blev som förbytta. Om detta kan ni läsa i Apostlagärningarna.

SAMMANFATTNING
Som jag nämnde tidigare brukar jag inte svara på sådan här kritik för att den är så oseriös. Kritiken kan man presentera i 5-6 meningar medan ett försvar tar betydligt mycket längre tid att utforma. Detta är en stor anledning till att man inte orkar bry sig.
Jag har visat att ALLA punkter i kritiken inte kan betraktas som seriös på något sätt, utan snarare speglar kritikerna egen vilja att hitta "orimligheter". När 3 punkter ur kritiken besvaras i samma kapitel i Nya Testamentet verkar kritkern heller inte alls speciellt intresserad av det historiska perspektivet, utan bara på sin egen kritik. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det inte var Nya Testamentet som innehöll orimligheter, utan kritiken.

5 comments:

Vesa said...

Det där med att Jesu kropp skulle kastats i en massgrav tycks vara en riktigt populär anakronism. Historisk forskning, alltså beaktande av antika källor och arkeologiska fynd visar

(1) att judarna under Jesu tid begravde sina döda i gravar uthuggna i klippor,
(2) att avrättade judar skulle enligt judisk tro begravas så fort som möjligt,
(3) att de som dömts av judisk domstol inte skulle få äran att begravas i sin familjegrav,
(4) att de romerska prefekterna ofta gick med på begäran om att får begrava den avrättade,
(5) att romarna i samband med masskorsfästningar åtminstone i Palestina tydligen lät de korsfästa hänga kvar i dagar som fågelmat och begravde dem i massgravar (detta antyds t.ex. av Josefus).

Det finns säkert enskilda händelser i passionsberättelserna som kan vara svåra att få stämma överens med andra källor men det gäller att se till helhetsbilden och bedöma om den är trovärdig eller inte. I detta fall kan vi gott anse de nytestamentliga skildringarna vara historiskt sett trovärdiga.

kyrksyster said...

Kristendomskritiken är sällan seriös. Den bygger ofta på fördomar eller okunskap. Och i regel så vill kritikerna inte ha seriösa svar - utan vill behålla sin negativa inställning.

På min AB-blogg har jag ett antal inlägg på temat...

Gustaf said...

Har "Kristendomskritiken" läst ditt svar. Om inte tycker jag att det vore klokt.

Christoffer said...

Jag erkänner direkt att jag inte är bra påläst om nått av det här.. Men menar du att lärjungarna efter en lång tid(?) vid jesus sida, efter att ha sett honom genomföra mirakel, gå på vatten, förvandla vatten till vin m.m. ändå tvivlade på att gud finns? För om dom visste att gud finns.. och dom hade levt ett bra liv, så finns det ju inget att oroa sig för.. det måste väl nästan va värre att svika gud i denna stund än att likt jesus offra sig??

Anonymous said...

Hej Christoffer!

Judarna hade en förväntan om en Messias som skulle återställa riket, en världslig Kung. Lärjungarnas förväntan finns inom denna judiska kontext, de var judar.
Lärjungarna trodde på Jesus som Guds Son, men förstod inte att han skulle dö och uppstå. Efter Jesu död gick lärjungarna tillbaka till sina tidigare yrken, uppgivna av situationen. I detta sammanhang visar sig Jesus för dem som uppstånden och bitarna faller på plats för lärjungarna.

mvh
J