Wednesday, February 6, 2008

Teologen finns för och inom församlingen!

Teolog, vad är det för något?

Folk inom Kyrkan, speciellt frikyrkan, har säkert en hel del åsikter om vad teologi är för något och vad en teolog är för något. Själv har jag ofta mött på människor som grundligt varnat mig för den teologiska utbildningen - utan att de själva läst ett enda poäng på Universitetet och än mindre inom teologi. Och visst, det finns "bra" teologi och "dålig" teologi.
Utöver uppfattningen om att alla som läser teologi tappar tron eller blir liberala, finns en uppfattning om teologer som enorma sakexperter som man kan vända sig till i speciellt svåra fall. Som om teologen vore en konsult i ett andligt sammanhang man vänder sig till någon enstaka gång. Från ett mer akademiskt håll ses teologen som en forskare som ska undervisa blivande präster eller pastorer. Man arbetar på universitetet, man skaffar sin Dr titel och blir antingen en av de få som får arbeta, eller så väntar ett tragiskt karriärsbyte till ett arbete som inte kräver någon utbildning.

Det är tragiskt att vi fått detta stora glapp mellan teologen och kyrkan. Den största enskilda orsaken ligger hos kyrkan själv från början vill jag påstå. Vi har i mångt och mycket odlat en anti-intellektuell kultur där vi varit "rädda" att närma oss områden som teologi och filosofi och vetenskap. Mycket av detta finns kvar än idag, även om det på många håll börjar ändras.

Teologen finns till för församlingen och bör dra med hela församlingen i en teologisk process. Församlingen bör leva i denna process som en ständig förnyelse med ordet och dess praktiska konsekvenser. Teologi måste bli en mer praktisk disciplin samtidigt som församlingen måste bli mer teologiskt orienterade.

Jag tror vi måste titta över teologens roll och församlingens möte med teologi och överbygga det glapp som nu finns. I många församlingar längtar man efter djupare undervisning och större förståelse för Bibel ordet, man längtar efter lärare rotade i Bibeln. Många av dessa personer existerar, utbildade och redo, men i arbeten som inte kräver någon utbildning. De jobbar på ICA, de jobbar i hemtjänsten ... Med detta menar jag inte att dessa jobb skulle vara oviktiga, men knappast var det detta teologen hade i sin tanke när han började sin 4-5 år långa utbildning.

Det är fullt möjligt att överbrygga glappet mellan teologen och församlingen, att rasera den mur som satts upp. Mycket oreflekterat använder både teologer och predikanter Paulus som exempel på den allra största teologen efter Jesus. Att Paulus var detta kan mycket väl stämma, det oreflekterade sitter i att vi glömmer bort vem Paulus var.
Paulus var en teolog som fanns till för församlingarna. Inom församlingen hade han ledarskaputbildning, odlade sund teologi och andlig tillväxt, fick fram personer till det som de längtade efter. Paulus var unik och hade en kallelse som få av oss skulle klara att bära, dock finner vi inget glapp mellan teologen och församlingen. Det var självklart att teologen fanns till för församlingen och att församlingen sökte att leva ut teologin i praktiska konsekvenser.

Man kan inte göra en utopi av detta och hävda att församlingarna under Paulus skötte sig bra - alltid. Många gånger var det en arg teolog som mötte församlingen. Det finns även en sak till som inte riktigt kan föras över: Paulus hade grundat en massa församlingar och fick ganska bryskt i vissa fall styra församlingen framåt. Jag vill se teologen som en Ordets tjänare och en församlingens tjänare.
Detta var Paulus även om han i många fall fick ta på sig en konkret ledarroll.

Församlingen måste få en korrekt syn på teologens roll och tvärtom. Vi behöver leva i den förnyelse teologin ger oss, söka rötterna i vår tro och få den till praktiska konsekvenser i våra liv.

*några kortfattade reflektioner i all hast!*

läs även argument till varför teologisk utbildning behövs

3 comments:

Anonymous said...

Jag måste säga att detta var en mycket bra reflektion. I många kristna sammanhang, särskilt de frikyrkliga, ser man en teologiskt utbildad person som något negativt och nästan fult. Man tror att den personen bara läser och tar till sig litteratur som förnekar Guds existens och att Bibeln ligger orörd. Visst kan det i vissa fall vara så, men borde man inte först pröva vad den personen går för istället för att förkasta den till "persona non grata"-gruppen utan att låta den "passera gå"?

Anonymous said...

Du skulle säkert gilla Karl Barths tankar i frågan som verkar likna dina. Man kan höra mannen tala om detta här: http://pages.unibas.ch/karlbarth/audio/alb1_community.mp3

Anonymous said...

Tack så jättemycket för den länken!!