Var på möte idag och vi fick lyssna på en lovsång (?).
"I will never leave you, Baby
Your not alone when your on your knees"
Texten fortsatte sedan i samma grej. En fin kärlekssång möjligen?
Jag föreslår därför denna sång som syndabekännelse:
"Oh baby, baby
Oh baby, baby
Oh baby, baby
How was I supposed to know
That something wasn't right here
Oh baby baby
I shouldn't have let you go
And now you're out of sight, yeah
Show me, how you want it to be
Tell me baby
'Cause I need to know now what we've got"
Vidare, eftersom vi är så stressade följer en kort syndabekännelse:
"Oops!...I did it again
I played with your heart, got lost in the game
Oh baby, baby
Oops!...You think I'm in love
That I'm sent from above
I'm not that innocent"
Tack Britney Spears för ditt bidrag, trodde aldrig jag skulle hitta substansen hos dig.
2 comments:
Cavanaugh påtalar ibland att man man kastar om bokstäverna i "presbyterians" så bildas namnet "britney spears", och efter att ha läst din text ser jag att det inte kan vara en slump.
//max
hehehe, jag hade Cavanaugh som föreläsare för någon månad sedan. Vi snackade lite efteråt om nattvarden och när han hörde om uppmuntran till egen nattvard, med kex och saft (som många inom min tradition gjort) föreslog han en bättre lösning med öl och pizza.
//Johannes
Post a Comment