Församlingen som företag

Dagen har idag en kort artikel om Ted Haggard. Församlingen har nu offentligt gått ut med att Haggard - utöver sin relation med en manlig prostituerad - haft en relation med en ung man i församlingen. Jag citerar hur man hanterat situationen i församlingen:

New Life Church har känt till Haggards affär med den yngre mannen sedan i slutet av 2006. Mannen ska då ha berättat om saken, men församlingsledningen valde att göra en ekonomisk överenskommelse med mannen där det bland annat ingick att ingen av parterna skulle göra händelsen offentligt känd.

- Men vi gjorde inte så för att tysta honom utan vår ambition var att hjälpa honom. Han var en ung man som ville lägga händelsen bakom sig. Och vi ansåg att vi hjälpte honom bäst genom att göra på det sättet, berättar Brady Boyd som efterträdde Haggard som pastor och föreståndare i New Life Church.

För oss som är kristna är församlingens hantering av saken oacceptabel. Det är faktiskt så att Bibeln ger tydliga riktlinjer på hur sådana här saker bör hanteras med. Problemet är att vi istället för att se kyrkan som en kyrka odlat en kultur där kändispredikanter och namn har större betydelse än något annat. Problemet blir - som i detta fall - att man vill bevaka sitt anseende mer än att följa riktlinjerna i Nya Testamentet om omoral i församlingen. Man tystar därför medlemmen med pengar och menar att detta var en handling i sann anda för att hjälpa honom. Yeah right...

I slutet av artikeln uttrycker sig ledningen igen:

- Vi skulle kunna stämma honom, men vi vill inte göra det, säger Brady Boyd som inte heller tänker avslöja vad mannen heter eller vilken summa han fick för att inte göra händelsen känd.

Vilken nåd, dom väljer att inte stämma den unga mannen som utnyttjats av sin tidigare Pastor. Detta är ett tragiskt exempel på när församlingen blir ett företag och när andliga ledare blir förtagsledare vars primära mål är att skydda namnet..