Den religiösa erfarenheten

Den religiösa upplevelsen

Internet är ett spännande fenomen som kraftigt påverkat globaliseringen och möjligheten att ta del av andra kulturer än sin egen. Må hända är detta utbyte begränsat på många sätt, men likväl, existerar den. Ett exempel är alla de vänner man har genom Internet, som man aldrig haft möjligheten att träffa i riktiga livet. Jag har ett par sådana vänner i USA, som jag pratar regelbundet med, men givetvis även i Sverige.

En av mina nya vänner är en ateist som vi kan kalla O. Vi samtalar regelbundet på MSN och i mellan åt talar vi även om religion. För ett par dagar sedan frågade han mig om den religiösa upplevelsen. För när jag presenterar varför jag blev kristen, så är upplevelsen av Gud det som övertygade mig.

Frågan är naturlig: Hur svarar vi på att andra människor i andra religioner har upplevelser av det Gudomliga? Och varför skulle just den kristna upplevelsen vara den sanna?

För det första måste vi bena ut mer kring frågan och hur den ter sig. Är det ett argument emot någon religion och eventuellt Guds existens?

Här skulle jag vilja svara, nej. Om man inte kan besvara frågan följer det ingenstans att den ens berör sanningsanspråken religioner har, och verkligen inte frågan om Guds existens.

En anhängare av den postmoderna pluralismen skulle till och med kunna använda detta som ett argument för Guds existens. Resonemanget skulle kunna vara att de religiösa upplevelserna inom olika kulturer och bland olika religioner är snarlika och visar på att det är samma källa (Gud) som ger dessa upplevelser. Även om pluralism är otroligt attraktivt känslomässigt anser jag den vara fullständigt ologisk och falsk, vilket jag kommer att skriva om i ett senare inlägg.

Nu till frågan igen: Hur förklarar jag – som kristen – att människor i olika religioner har snarlika upplevelser av Gud och att just de kristna upplevelserna skulle vara äkta, men din källa från Gud?

Ungefär på detta sätt formulerade O sin fråga till mig. Jag bad att få tänka på den ett tag. Det är en bra fråga och i allra högsta grad relevant.

Hur man inte kan svara!

På den här frågan är det vanligt – vilket även O bekräftade – att de kristna personerna hänvisar att alla andra religiösa upplevelser är framkallade av en ond andlig verklighet. Detta kan man teologiskt lätt visa genom att citera olika Ny Testamentliga Bibel författare som varnar för tecken och under som är till för att förleda människor från den kristna tron.

Men det är ett argument för de redan kristna, och det är helt klart question begging att utgå från detta i svaret eftersom man förutsätter att kristendom är sant, utan att ens ha argumenterat för detta.

På samma sätt skulle människor från andra religioner kunna argumentera mot de kristna. Det är med andra ord – oavsett om påståendet är sant eller inte – ett dåligt och ogenomtänkt svar enligt mig.

Mitt svar till O

Här är mitt svar till dig O. Jag kommer inte att kunna ta det till någon stenhård slutsats utan bara visa hur jag tänker kring det hela. Att andra människor från andra religioner har religiösa upplevelser är klart. Att de även kan påminna om de upplevelser jag som kristen haft kanske stämmer det med. Jag utgår från att det stämmer i alla fall.

Hur kan jag veta att min upplevelse är den korrekta, eftersom jag inte är pluralism. Jag hävdar ju med detta exklusiva anspråk på att alla religioner inte kan vara sanna.

Mitt svar innebär ingen lätt resa, och påminner om Alvin Plantingas svar kring frågan om Gudsupplevelsen som Proberly Basic Belief.

Det innebär kortfattat: Låt oss säga att person X och P tillhör olika religioner som båda hävdar att de har en proberly basic belief av Gud. Hur kan man avgöra vem som har rätt och vem som har fel? Både X och P hävdar samma upplevelse, och även om de inte skulle vara likadana till innehåll hävdar båda fortfarande en upplevelse av Gud. X upplevelse kan vara en underbar, känslomässiga upplevelse där personer upplevde starkt en enorm glädje, frid och kärlek. P upplevelse kanske i kontrast innehöll en skrämmande, ångestfylld upplevelse. Eftersom vi inte kan utgå som basic att en religion är mer sann än den andra i resonemanget så är det – trots olikheter – lika troligt att båda upplevelserna är sanna.

Det är i detta sammanhang Plantinga rekommenderar defeaters. Alltså, man måste väga och analysera argument för den specifika religionen. Undersöka historisk fakta och filosofiska argument, samt dess teologiska innehåll. Detta innefattar även tvärvetenskapliga studier (exempelvis förhållandet till vetenskapliga teorier) och liknande.

Som jag skrev i början är det en mödosam resa. Men jag delar Plantingas uppfattning, och eftersom jag förkastar pluralism som logiskt motsägelsefull innebär detta att den omöjligt kan vara sann. Man måste alltså vända på ordningen, istället för att utgå från att en religion är sann från början, är det sista punkten i svaret. Man måste landa på en religion som är sann eller i alla fall mer troligt sann än den andra.

Kom ihåg nu att frågan till sitt väsen exkluderar ateism.

Inom religionen

När det kommer till personer inom samma religion blir det annorlunda. Därför här – i alla fall inom kristendom – finns det tydliga kriterier för hur man prövar det man upplever. Jag ska inte fördjupa mig i detta just nu, men vill bara nämna det. Om vi tar X och P igen (beskrivna ovan) och båda hävdade att de var den kristna Guden de mötte, skulle ingenting tala för att P’s upplevelse var från Gud. Därför att ingenting stämmer in på det teologiska på vem Gud är i hur den kristna Guden framställs i Bibeln.

Nog om detta nu. Frågan är svår. Det vill jag erkänna, och svaret inte är enkelt att ge. Men det är på detta sätt jag tänker kring frågan, du kanske tänker annorlunda. I så fall får du jättegärna kommentera detta.