Argument (?) för absolutism

Stanley Almqvist argumenterar i tidningen Dagen för att kristna inte ska röra en droppe alkohol. Det intressanta är dock inte hans hållning till alkohol, utan HUR han ARGUMENTERAR för detta. Bloggen Meet My Enemy menar att det Stanley presenterar som argument är bland det sämre han någonsin läst för helnykterism. Jag håller fullständigt med författaren till bloggen Meet My Enemy. Om detta vore en sådan hjärtefråga för Stanley, varför tar han sig inte tid att komma upp med några bra argument?

Vad är det han säger nu då, och varför retar både jag och Meet My Enemy upp sig på denna artikel?

STANLEYS DEFEATER ?
Stanley lägger mycket fokus på att den kristna som dricker vin, blandar ihop Guds upplevelse med upplevelsen av vinet. Här har vi en dualism (!) menar Stanley (S), mellan Ande och vin.
Det är svårare att uppleva Gud med alkohol i kroppen, slår han fast.

Här finns det ju en rad invändningar man kan komma med. Men först, varför skulle det vara svårt att skilja mellan Ande och vin? S svarar att upplevelsen kan vara väldigt lika (!). Detta stödjer han på Apostlagärningarna 2 kapitel där det står: ”Men andra sade hånfullt: De har druckit sig fulla av sött vin”.

Men, missar inte S en fundamental sak här? Det är inte lärjungarna som känner sig förvirrade. Det är betraktarna som är förvirrade! Dvs, de som inte har upplevelsen av Anden tycker att lärjungarna beter sig som om de vore druckna. Lärjungarna själv är väldigt klar på att det är Anden som mött dom och att en profetia uppfyllts. Det är bara att läsa vidare i Apostlagärningarna så står detta!

Sedan verkar Stanley förutsätta att den kristna ALLTID möter Gud och gör lärjungar.

- Med 0,2 promille i kroppen är du inte lämplig att köra bil. Är du då lämplig att utöva lärjungaskap med samma halt alkohol i kroppen?

- Hur ska du kunna skilja drogen från Gud? Berusningstillståndet och en upplevelse av Gud kan vara väldigt lika. Den ena är av ondo den andra av godo, säger Stanley Almqvist.

Men, många kristna jag känner som tar ett glas vin, gör detta till maten i en situation då de inte är ute efter att göra lärjungar eller möta Gud, de är ute efter att äta.

Jag är även mycket tveksam till de teologiska argument S har om att den kristna inte skulle kunna skilja på vin och Ande. Här tycker jag att S rent av förminskar Andens verk i våra liv. Den heliga Ande är ingen abstrakt känsla som sammanblandas med andra upplevelser i våra liv. S har mycket att besvara här. För det första funderar jag på varför en upplevelse av vin skulle vara likadan som den med Gud? Talar han av egen erfarenhet? Är det någon annan som påstått detta? Och hur väl stämmer det samman med Romarbrevets 8 kapitel eller Jesu undervisning i Johannesevangeliet om Anden?

S menar även att känslan av att man slappnar av mer när man tagit ett glas vin är en subjektiv illusion. Men vad har han för stöd för detta? Är det någon slags masspsykos som inträffar för de som tagit ett glas vin? Alla får en illusion av att vara mer avslappnade.

Det är svårt att veta riktigt vad S vänder sig emot. Han verkar tro att den kristna människan antingen möter Gud eller gör lärjungar, hela tiden, och därför kan man inte dricka vin, för antingen så blandar vi ihop upplevelsen Ande/Vin eller så kan vi inte göra lärjungar.
Men S, tänk om människor bara vill äta mat och ta ett glas vin till maten? De har antagligen ingen ambition vid just det tillfället att varken möta Gud eller göra lärjungar.

Jag har inga problem med att man har en alkoholdebatt i Svensk kristenhet. Jag har däremot svårt att hitta stöd teologiskt för ett absolutism som grund. Den som vill argumentera för en helnykterism bör inte göra som S, utan istället utgå från hur samhället ser ut idag, de negativa effekterna av alkoholen och vad det innebär för kristna att vara föredömen. Jag menar inte att denna linje är problemfri heller, men betydligt mer fruktsam än S egen linje som är mycket ogenomtänkt.