Monday, January 14, 2008

Den viktigaste frågan - den enda frågan

DEN VIKTIGASTE FRÅGAN - DEN ENDA FRÅGAN

Bland andra Nina Ekelund från KD har i EKOT proklamerat att hon stödjer äktenskap för homosexuella. Bland annat anser Nina att det finns viktigare saker att fokusera på, exempelvis: Miljön. Ninas jakande till homosexuella äktenskap är emot partiets (KD) linje i frågan i dagsläget.
Jag tänker inte skriva mycket om politik här, däremot om politikerna, och kanske speciellt retoriken de använder sig av.

Det är intressant tycker jag att man kan ignorera frågor för att det finns viktigare frågor att ta itu med. Det är än mer intressant att man kan svara JA på frågor för att det finns viktigare frågor att fokusera på. I Ninas fall är frågan om miljön viktigast - därför säger hon ja till homosexuella äktenskap i en svepning. Alla som sedan stannar kvar i denna fråga om homosexuella ska få gifta sig missar det viktiga: Miljöfrågan.
Underförstått får man nästan känslan av att man är oansvarig om man vill fundera vidare på moralfrågor. Det går ju enligt Nina bara att fundera på en fråga i taget, den viktigaste.

Vi kan fantisera att vi har tre frågor (A - B - C) där A är minst viktiga och C är mest viktiga. Låt oss säga att vi som grupp är emot A och B. Enligt Nina är det följande modell som gäller:

A - Ja
B- Ja

för att kunna svara på C-frågan.

Samtidigt känns det aningen skrämmande att våra politiker svarar JA på frågor partiet egentligen är emot för att andra frågor är viktigare. Jag har väldigt svårt att se detta som ett bra argument eller speciellt betryggande. Politiker måste - som alla andra människor - kunna hantera flera olika frågor samtidigt och komma fram till genomtänkta beslut. I moraliska frågor måste dessa vara grundade på en värdegrund. I KD's fall är denna värdegrund kristendom (tyvärr inte, snarare liberalism).

Visst måste det gå att bordlägga frågor, eller ha extra möten?
Vi ska väl ändå kunna slippa ogenomtänka beslut bara för att den finns viktigare frågor? Och vem avgör dessa viktiga frågor?

Miljön ÄR en viktig fråga! Men det var ingen som tog alla larmsignaler på allvar för 10-20 år sedan. Vilken var den viktigaste frågan då? Sedan kommer AL GORE och en media hype utav dess like, och då blir miljön den viktigaste frågan. Jag säger inte att det är fel, däremot kan man fundera på vad som styr "den viktigaste frågan".

1 miljon barn dör i malaria varje år. Bara genom att införskaffa myggnät till alla fattiga skulle dödligheten gå ned radikalt. Tyvärr har västvärlden svarat NEJ på detta, för att det finns viktigare saker att tänka på ...

3 comments:

Vesa said...

Bra inlägg. Jag har funderat mycket i liknande banor kring på vilka grunder en fråga kan vara viktigare än en annan.

Får jag komma med ett kompletterande perspektiv? Varför skall man säga "ja" bara för att det finns viktigare frågor? Den andra parten kan säga "nej" på samma grunder.

Ett exempel. Här i Finland fördes för något år sedan en debatt i riksdagen om en lagstiftning för insemination. Också då argumenterade politiker & media att eftersom det finns viktigare saker än ett par barn som kunde få ensamstående eller lesbiska föräldrar - t. ex. det att tusentals barn misshandlas i finska familjer - så borde nej-sägarna rösta för lagen. Men varför det? Vore inte "nej" lika motiverat, om inte mer? Varför satsa på att lagstifta för något perifert när det finns viktigare saker att lägga energi på?

Resonemanget "viktigaste frågan" kan alltså föras åt båda håll. Eller för att tillämpa på det aktuella fallet. Om det nu finns viktigare frågor än homoäktenskap, varför då överhuvudtaget lägga ned så mycket möda på att driva den frågan? Borde inte den läggas åt sidan till förmån för dessa viktigare frågor (vilka de nu än är)?

Det faktum att "ja" anses vara det självklara svaret p.g.a. att det finns viktigare frågor visar bara att svaret dikteras av annat än ett gott, förnuftigt resonemang (åtm. gällande detta specifika argument).

Anonymous said...

Hej, tack för kommentaren, du har helt rätt - givetvis.

Jag besökte Frank Mangs barndomshem just efter sommaren, det var mäktigt!

Hur som helst berättade byborna där att Finska Kyrkan aldrig skulle "vika ned sig" såsom Svenska Kyrkan gör. Hur ser du på dessa kommentarer? Ligger det någon sanning i det?

/Johannes

Vesa said...

Tyvärr har jag svårt att se på vilket sätt Finlands ev.-luth. kyrkan inte skulle anpassa sig. Det senaste året har varit turbulent på många sätt med talrika exempel på i vilken riktning färden går. Min bestämda uppfattning är att kyrkans ledning tycks vara mest mån om att gå kulturelit och media till mötes då den inte vill riskera att förlora medlemmar och sin beskattningsrätt. Kyrkans lagar skall på punkt efter punkt underordnas statens och tolkas efter dess principer. De konservativa kläms åt, framför allt genom ämbetsfrågan där både rättsväsende och domkapitel gått hårt fram. Enskilda församlingar är givetvis ljusglimtar i mörkret men sett till helheten har jag svårt att tro på en uppryckning (om inte Gud riktigt konkret griper in).