Augustinus och Skapelsen

Genom kyrkohistorien har det existerat en mängd olika tolkningar kring Skapelseberättelsen (1 Mos 1f). Vissa verkar tro att det är helt problemfritt och att man kan utan vidare hävda att Genesis skulle tolkas på ett specifikt vis. Jag är en av de som föredrar att problematisera detta rejält och visa på hur svårt ämnet egentligen är. Exempelvis är "Läran om Bibelns totala o-felbarhet" en lära som kommer med 1800-talets så kallade "Princeton teologer" och specifikt med A.A. Hodge. Detta hindrade inte Hodge från att tro på evolutionen. Jag kommer här nu att posta en kortfattat redogörelse av Augustinus syn på Skapelse. Min vän skabbräven och jag har chattat på MSN, i telefon och när vi träffats om Augustinus, och han har nu beslutat att skriva ett inlägg där han söker visa på de problem som hans teologi burit med sig. Jag ser fram emot denna post.

Denna post postar jag av två anledningar. För det första för att visa på att en bokstavlig tolkning av Genesis kunde se annorlunda ut än en del bokstavliga tolkningar som finns inom kristenheten idag. För det andra postar jag detta för att det ibland felaktigt hävdas att kristna ändrat sin syn på skapelseberättelsen sedan evolutionsteorin, för att få saker att gå ihop. Detta är ett felaktigt påstående, men jag vill även poängtera att MÅNGA kristna utan vidare skulle kunna göra detta, helt enkelt för att man tror att fokus på Bibeln ligger på förhållandet mellan Gud och människa och vem Gud är.

-------------------------------------------------------

Augustinus och skapelsen

De flesta av oss har säkert kommit i kontakt med uttryck som bokstavlig och symbolisk tolkning. Bokstavligt är ju vad det låter som och en symbolisk tolkning i en kristen kontext vore ju exempelvis Uppenbarelseboken, som har ett starkt symboliskt språk. Jag har träffat kristna som hävdat att allt i Bibeln ska tolkas bokstavligt, men man behöver inte samtala en längre stund innan man ofta erkänner att: den eldröda draken med sju huvuden och tio hornen, med en krona på varje huvud, som drar med sig en tredjedel av alla stjärnor med sin stjärt (Upp 12:3-4) ska tolkas symboliskt. Jag tror då vi alla hoppas det i alla fall. Just detta brukar ju inte vara några större problem i de mer uppenbara fallen när det gäller hur vi läser och förstår en text. Ett problem som dock existerar är att vad vi idag menar med en bokstavlig eller symbolisk tolkning, inte behövde innebära samma sak för en kristen som levde för tusen år sedan. Det här är ett stort problem för oss, att vi läser historia ur vår kontext och överför våra definitioner och slutsatser på det förgågna. Det här gäller verkligen på skapelseberättelsen. En bokstavlig tolkning av skapelseberättelsen idag, och tidigare i historien kan se olika ut!

Jag betonar detta på grund av två orsaker:

(I) Det finns en uppfattning att en bokstavlig tolkning (som vi ser det) av skapelseberättelsen (6 dagar a 24h per dygn) är det sätt man alltid tolkat Bibeln på. Men i samband med Darwin och evolutionsteorin och modern vetenskaps framväxt, har man de senaste två hundra åren kompromissat med detta, man har låtit vetenskapen diktera Bibel tolkningen.

(II) Den andra orsaken är att jag kommer fokusera på Augustinus, för att visa att detta inte stämmer. Augustinus betraktas ibland ha en symbolisk tolkning, när han själv hävdar att han har en bokstavlig tolkning. Faktiskt innehåller hans titel i boken som behandlar ämnet en del ledtrådar, den heter nämligen Den bokstavliga meningen av Genesis.

(III) Detta är ju även ett exempel på hur man kan förhålla sig till vetenskapen, och det finns även moderna teologer som har ett liknande förhållningssätt.

Kanske träffat människor som anser sig veta hur du tänker och vad du menar, fast du inte alls tänker eller menar på det viset: ”Jag vet nog vad du tänker!”
Hebreerbrevets författare skriver på ett ställe att vi har en stor sky av vittnen omkring oss (Kapitel 12), om herr Augustnius är ett av dessa vittnen måste han under de 1500 åren han ha varit död byggt upp en frustration av himmelska proportioner.
Så, Augustinus menade att han tolkade skapelseberättelsen bokstavligt.


Augustinus 354 – 430 e.Kr
Augustinus föddes i Tagaste (delar av Algeriet idag) och räknas som en av de främsta teologerna från Paulus och framåt. Han har en stor inverkan på vår teologi, men även på vår kultur i Väst. I början av sitt liv hängav han sig till manikeismen (en form av gnosticism) men blev senare kristen. Han skriver om denna omvändelse till kristendomen i Bekännelser som är världshistoriens första självbiografi. Han var lärare i retorik från början, men efter att ha levt ett asketiskt liv ett tag efter sin omvändelse blev han mot sin vilja utsett till presbyter (Biskopens medhjälpare) 391 och 396 blev han utsedd till Biskop, och kämpade mot gnosticism och kristna villoläror.

Så, när Augustnius skriver, är det lång tid innan personer som Darwin, Newton och Einstein och den moderna vetenskapen är påtänkt.



Augustinus och skapelseberättelsen
Tidigare hade Augustnius skrivit en bok som heter En kommentar om Genesis: Två böcker emot Manikeismen där han tolkade den i mer allegoriska (metaforiska) termer. Men precis innan Guds Stad skriver han igen om ämnet, och då har han ändrat sin uppfattning om saker och ting.

1. Genesis ska tolkas bokstavligt och inte allegorisk/metaforisk börjar han med att slå fast. Uttryck som ”ljus”, ”dag” och ”morgon” har en andlig innebörd mer än en fysisk innebörd. Men det ska även tolkas som att det fysiskt har hänt i historien, att ljuset, dagen och morgonen har sin existens i skapelseförloppet. Men på samma sätt ska även de andliga innebörderna av dessa termer tolkas.

2. Augustnius upptäckte snabbt hur svårtolkad Genesis är. På punkt efter punkt lägger han fram olika möjligheter och tolkningar, och han vet inte riktigt själv vilken han ska ta ställning till. ”Jag har tänkt att varje en, så långt man kan förstå, ska välja den tolkning han kan få grepp om. Där han inte kan förstå den heliga Skriften, låt honom glorifiera och frukta för sig själv”. Han tycker vidare att Genesis verkar ligga bortom människans begränsade förstånd att få full förståelse om.

3. Vi måste vara beredda att ändra vår uppfattning om Genesis i ljuset av ny information. Augustnius förespråkar en tillbakadragen, flexibel och öppen hållning till våra tolkningar av skapelseberättelsen.

”I områden som är dunkla och bortom våra synfält … ska vi inte rusa in huvudlösa och så lätt ta ställning för en specifik sida, som i ljuset av nya sanningar, rättfärdigt skulle kunna underminera den positionen vi valt, och därmed faller vi. Det skulle inte vara att kämpa för läran i den heliga Skriften, utan för vår egen strävan i att ha Skriften med oss i våra egna önkningar”.

4. Vi ska inte göra absurda uttalanden om vad Bibeln säger när sådana uttalanden är strikt kontradikta mot vad människor vet, och som har pålitliga källor. Intressant uttalanden som kanske inte är helt problemfritt alltid idag. Augustnius kontext var ju aningen annorlunda. Men samtidigt är det ett försök att inte söka hamna i en konflikt med vad som var etablerad vetenskap.

5. Augustinus tar utom-biblisk kunskap seriöst. Han var mån om att hänga med i den grekiska vetenskapen och lyssna till vad de visste och kunde.


Augustinus: specifika tolkningar ur Genesis
(I) Gud skapade allting samtidigt. Enligt Augustinus skapade Gud allting samtidigt i begynnelsen. Vissa saker var gjorda i fulländad form redan från början, som vi ser de idag, medan andra saker var skapade med en potential form, så att de med tiden skulle bli fulländade.

(II) Sex dagar är inte sex ”riktiga dagar” som vi uppfattar det. För Augustnius har dessa dagar ingenting med tid att göra. Gud skapade allt samtidigt och för de som inte kan förstå att det skedde samtidigt (som enligt Augustinus är poängen i texten) har texten placerats så att vi steg för steg ska kunna komma fram till detta. Men dagarna har inte med tid att göra hos honom, utan tvärtom anser han att de ligger bortom vår erfarenhet och kunskap för oss dödliga män. Istället menar han att

”De sju dagarna…som vi är bekanta med..är som en skugga och ett tecken på att vi ska minnas dessa dagar i ett spirituellt ljus som möjliggjorde all Guds verk i en perfektion av numret sex”.

Här är det nog ingen som fattar vad Augustinus pratar om, och det verkar som om han själv inte önskade få frågor om just den biten.

Och när du hör att alla saker var gjorda efter dagarna var gjorda, kanske du även möjligen förstår denna sexfaldiga och sjufaldiga repetition som tog plats utanför tiden. Om du fortfarande inte kan förstå detta, borde du lämna området och låta de som förstår det att fundera på saken.

(III) Syndafallet enligt Augustinus resulterade inte en fullständig kollaps av kosmos. Exempelvis tycker han att anledningen till att djur äter djur, är för att de är skapade på det viset.

(IV) Han föreslår även att Adam och Eva var skapade dödliga. Detta baserar han på att de var tvungen att äta även trots att de var odödliga. Om de var odödliga fanns det ju inget behov av att äta. Deras död var ett resultat av synden, men hade de inte syndat skulle de ha fått andliga kroppar lika de kristna nu ska få vid uppståndelsen.

De sista var mer exempel på hur Augustinus tolkade skapelseberättelsen. Och det är ju inte direkt vanligt med vissa av dessa tolkningar idag, men på sin tid var det inte sett som något icke ortodoxt, alltså som en villolära.
Det här var lite om Augustinus syn på skapelsen, ni får själva värdera om han har någon viktig poäng i det han skriver.