Självklart finns det en objektiv moral - eller?

Jag tänkte skriva några rader om objektiv moral, någonting som kommit att betraktas som en självklarhet bland många apologetiska tänkare, samt religionsfilosofer. Jag har faktiskt inte tittat igenom min blogg, men det är inte omöjligt att jag tidigare försvarat denna "objektiva moral".

Den första som formulerar den objektiva moralen är Immanuel Kant. Han sökte en moralisk princip som skulle gälla för alla människor (fundamentism) överallt. Hos Kant blev denna moraliska princip en rationellt överkomlig moral princip. Upplysningen tog tillvara på denna tanke och sökte formulera en moral (universell) utifrån rationaliteten, medan apologeter sökt att formulera en liknande universell moral baserat på Guds existens och sedan rationaliteten. Detta var givetvis ingenting man gjorde tidigare bland de kristna. Man brydde sig givetvis över hur man levde sina liv som kristna, men man såg inte etiken som ett separat ämne i förhållandet till teologin. Det var ett med teologin och innefattades i allt. Teologin levdes ut.

Problemet, som jag ser det, är att inget av det KANT stod för är korrekt. Det modernistiska projektet med en enhetlig neutral rationalitet baserad på Descartes hade fel, vilket i princip alla samtida filosofer håller med om, och en objektiv moral är inte Biblisk utifrån perspektivet människa - Gud. Jag håller med om att jag som kristen tror Gud finns och att han är upphovet till allt, och att han är den rättvisa, dock kärleksfulla domaren som kommer att döma rättvist. Jag håller inte med, och tror inte på något sätt, att vi människor skulle kunna nå denna "objektivitet" genom några verktyg vi har.

Återigen, det många apologeter gör när de försvarar en objektiv moral är att de söker att i längden försvara Guds existens. Det är just detta jag kritiserat i mitt tidigare inlägg "Bristerna i modern apologetik" där min kritik bestod i att man utgår från en modernistisk tankegång om en neutral rationalitet, som sedan ska bevisa Guds existens utifrån en moral princip! Om man tittar noga på det jag skriver märker man flera saker som blir märkliga.

För det första baseras det på fundamentism ala moderniteten.

För det andra, är det inte märkligt att vi som kristna utgår från en tanke om en neutral rationalitet, in i att försvara en objektiv moral, för att sedan komma till Guds existens? Precis som det finns en "sekulär" rationalitet att tillgå som ligger utanför allt annat.

För det tredje, ser jag det personligen inte som en Biblisk tanke.

Jag fokuserar här på mitt tredje påstående om att en objektiv moral inte är en biblisk tanke. Med detta menar jag följande:

Som kristen tror vi att vi fått ta del av Jesus Kristus och hans försoning. När vi gjorde detta fick vi den heliga Ande i våra liv och Paulus talar därför om en ny väg för den kristna att vandra (Rom 8). Och just för att vi fått denna heliga Ande i våra liv kan vi inte fortsätta leva våra liv som tidigare (Rom 7). När apostlarna i Apostlagärningarna söker föreskrifter för de hedningar som blivit kristna reflekterar man överhuvudtaget aldrig över de som inte är kristna. Varför inte? Jo helt enkelt för att de inte går på samma "väg" som de kristna.
Bibeln talar alltså om synd som kristna kan begå på ett flertal tillfällen i Nya Testamentet. Men när man talar om en generell synd för de som inte är kristna, talar man inte på samma sätt som till de kristna. Minns i Johannesevangeliet kapitel 14 och framåt där ett fokus på Anden finns. Den synd som nämns för de icke troende är att de inte tagit emot Jesus!

Problemet som idag existerar är att kristna påpekar att människa X som inte är troende syndat genom att vara ex. girig. Men det stämmer ju inte. Person X har enligt Biblisk definition alltid varit kvar i synden för att de inte tagit emot Jesu syndaoffer! En kristen kan däremot vara skyldig till synd för att man är girig.

Detta är exempel på hur jag tolkar Bibeln betraktande hur vi bör leva som kristna. Vi har den heliga Ande och förväntas att leva på ett annat sätt än människor som inte har den heliga Ande. Tanken om en objektiv moral har aldrig gett något vettigt inlägg i frågan om hur kristna bör leva sina liv, vi som kristna,bör leva våra liv som kristna. Jag säger inte att det alltid är lätt. Men det är vad vi bör sträva efter. Om jag har rätt i min tolkning av Nya Testamentet, faller tanken om en objektiv moral. En objektiv moral förrutsätter att alla ska handla på samma sätt, och att detta kan nås genom människans förnuft som är placerat i en slags neutral zon.

Jag tror att om vi som är kristna utgår från detta, och även erkänner att vi strävar efter att tänka som kristna, påverkade av Bibelns budskap genom kyrkan, behöver vi inte reagera så kraftigt på att GB en sommar hade glassar nämnda efter de sju "dödssynderna". Utan istället betrakta våra medmänniskor som inte tror, som människor som vi har någonting gemensamt med, eftersom vi alla har vårat ursprung i Gud. Och därefter söka förstå, att den synd de framförallt behöver förlåtelse för, är den synd vi alla gjort oss skyldiga till någon gång, att vi inte tog emot Jesu försoning och erkände vårat beroende av honom.