Thursday, July 9, 2009

Praise the market

Här kommer några reflektioner triggade av min läsning av Jean-Claude Guillebaud och hans bok Re-Founding the World, a Western Testament.

--------------------------------------

Judisk – kristet perspektiv på tiden

Efter Modernismens kollaps har vi som människor inte längre någon gemensam plan för framtiden eller ideal gemensamt som samhälle. Det som istället styr oss fram emot denna dunkla framtid är ett sekulärt sätt att betrakta tid på (Guillebaud, s 83) som är extremt kortsiktig. Marknaden behandlas som en ny gud som bara finns där som en person som alla ska rätta sin liv efter. Kortsiktiga prognoser om hur ekonomin ser ut ger oss ramar att styra vår framtid ett eller två år framåt mot frälsning eller tragik (s 80). Allt beroende på prognoserna.


Ett bra exempel är den pågående finanskris som drabbade oss under 2008. Varje dag rapporteras det om denna kris och allmänheten görs förberedd på att ha dåliga år, med mindre jobb och sysselsättning, i alla fram till 2011. Marknaden som själva ordnat denna finanskris var dock helt oförmögna att förutspå den, en dag var den bara där, och förvirrade folk som inte var ekonomer om hur deras aktier helt plötsligt kunde rasa. Inom detta ska vi bedriva politik. Men hur ska politik kunna bedrivas på ett seriöst sätt om vi ska hållas i relation till den fria marknaden. Den bara finns. Oavsett politisk inriktning är den bara där, med globaliseringen och den fullständiga världsomfattande marknaden som mål.


Politiken blir kortsiktig och det finns nog ingen politiker idag som försöker vinna väljare på hur han eller hon vill att samhället ska se ut om tjugo år. Förändringarna ska komma inom ett par år. Helst efter sex månader ska vi känna av konsekvenserna av det nya partiet (eller det gamla som lovat nya saker). När inga vallöften eller väldigt få vallöften uppfyllts utbreds missnöjet och vi byter parti. Ingen kan bedriva seriös politik kortsiktigt, och idag vinns de flesta valen i termer av ekonomi och det viktigaste blir vilket parti som kan ge mest pengar i plånboken när lönen kommer. Det kortsiktiga som idag är normen påverkar givetvis oss i allt. Guillebaud nämner som ett exempel på hur människor sparar allt mindre (s 82), och hur vi tänker allt mindre på kommande generationer.


Denna kortsiktighet finns inte bara inom marknaden och politiken utan även inom media (som ska företräda den demokratiska opinionen, och teknologisk tid där tiden pressas ned till sådana små marginaler att den mänskliga hjärnan inte längre kan uppfatta hur snabbt det går (s 84). Guillebaud påpekar: ”We must buy, consume, triumph, enjoy, all right now!” (s 84). På sikt hotas hela systemet som byggts upp och inget samhälle eller människa kan ha framtidshopp i detta.


Guillebaud beskriver sedan om hur Judendom betraktat tiden som linjär. Tiden gick inte i cykler eller var utlämnad till gudars nyckfulla handlande, utan hade ett mål. Det var ett väntande och ett strävande efter någonting i framtiden som man satte sitt konkreta hopp till och som uppmanade till handling i en värld som inte var fullständig (s 88f). Kristendomen har samma tidslinje och den anammas även av Islam senare. Progress och tal om förändring av världen som de sekulära idag talar om baseras på en linjär tidsram som har rötterna inom juden och kristendom (s 91). Dock har man skalat bort det mest centrala i denna linjära tidslinje, nämligen framtiden, och placerat frälsningen hos en osäker marknad.

Se även Charles Taylors syn på den sekulära tidsförståelsen i A Secular Age, s 713



8 comments:

Anonymous said...

De problem du räknar upp ovan kommer en progressiv vetenskaplig kultur på sikt övervinna. Vetenskapens omnipotens ser igenom människans irrationella sidor och räddar denne, förutsatt att denne bara lär sig leva rationellt och efter vetenskapliga lagar. Man kan tänka sig att med ny avancerad teknologi uttryckt i tex superdatorer kommer ekonomiska system modifieras och dylika kriser som den vi upplever nu, i framtiden undvikas. Vidare finns starka belägg för att livet är grundat på ganska enkla matematiska regler. Något liknande detta: http://www.youtube.com/watch?v=FdMzngWchDk&feature=PlayList&p=630D4F5E2823ACA6&playnext=1&playnext_from=PL&index=4

Skämt å sido...

Bra socilogiböcker du kommenterar. Tycker personligen Taylors redogörelse för den västerländska kulturens tillstånd är intressant läsning. Speciellt i dessa tider.

Men vad menar du egentligen att den sekulära sfären skulle göra av det judeo-kristna tids/framtidsperspektivet i ljuset av sina egna kollapser? Den sekulära sfären som jag förstått den, förutsätter ju en slags obundenhet av dylika fenomen (judeo-kristet tidsperspektiv)du beskriver ovan.

Johannes said...

Hejsan! Håller med dig om Taylor, jag måste läsa om honom igen framöver. Jag kanske varit otydlig, men jag försöker inte svara på vad den sekulära sfären ska göra med det judisk-kristna tidsperspektivet. Jag bara konstaterar att de tagit över denna tidslinje, som många andra områden som har rötterna inom den judisk-kristna traditionen. Jag skriver om detta i den humanistiska ateismen, om hur ateister tagit kristna utsagor och gjort de till sina egna.

Implicit - jag hoppas skriva om detta mer framöver - finns ju en tanke om hur vi som kristna bör tänka på tidsperspektivet, på ett annorlunda vis än en tid som dikteras av ekonomiska termer. Kanske speciellt viktigt att påpeka detta i dessa dagar :)

Om jag missförstod Dig för du skriva en ny rad, dock far jag bort i helgen.

Ha det bra!

Anonymous said...

Nej du missförstod mig nog inte och min fråga var kanske märkligt ställd. Det kristna perspektivet är specifikt för den kristna traditionen. Frågan som blir intressant är vad sekulär humanism svarar på iaktagelserna i literaturen. Nu är jag ingen sekulärhumanist så jag kan inte gå längre än att spekulera.

Om man läser kritik som tex Taylor fick i Ny Times: http://www.nytimes.com/2007/12/16/books/review/Diggins-t.html så står inga svar angående grundande av moral eller svar på hypermodernismens problem att finna i sociologiska studier eller "vetenskap" "the meaning and mystery of God remain as elusive as the enigma of existence and religious morality becomes little more than social convention".
Men hur rättfärdigar man moral från sekulärt håll? Vissa försöker med former av utilitarism, som snabbt ter sig ganska ondskefull. Ett problem som i längden förmodligen är större än stora delar av samhället tänker.

Vid denna punkt skulle det va roligt om det faktiskt fanns någon nyskapande sekulär humanism på området. Jag har själv inte stött på någon än.

Rolf Ahlqvist said...

Du skriver med hänvisning till en bok, av Jean-Claude Guillebaud, om att det nu inte längre finns någon gemensam plan för samhället inför framtiden. En sekulär extrem kortsiktig tid ger marknaden oss att verka inom. Och något direkt mål som judendomens och kristendomens linjära tid pekar på, finns inte i det ”postmoderna” tänkandet.

Själv är jag gräsrotsteolog, och jag står undrande inför akademisk teologi. Finns det där något ”kvantmekaniskt” gränsöverskridande mellan institutionerna, undrar jag.
Så att någon teolog överraskar med att påpeka, att den linjära tiden egentligen är en krökt rumtid. Varvid skapelsen börjar i en punkt, som blir en tidslinje i en cirkel. Som nu åter är nära den punkten i cirkeln vid tidens slut, och ny tids början. Och att vi då är nära det återvunna paradiset.

Själv tror jag, att tiden uppenbarligen är i en vändpunkt nu i sitt ”sekundsnabba nuflöde” där i mitten av Guds rumtidsliga åtta (8). Och det finns ju i bibeln tydligt betonat att två skiljaktliga riken upprättas vid tidens slut. Det nya och omvälvande med Jesus, med hans offerdöd och uppståndelse, är ju att Gud därigenom räddar troende människor från denna tidens fortsättning. Den som som leder mot ett kärvare rikes hårda arbete, där Guds rättvisas kärva bevisning, om brott och straff, skuld och oskuld, nog gäller. I den världen fortsätter tydligen kampen för tillvaron, mellan Gud och hans universelle motståndare. Men Gud har där återtagit sin allsmäktighet, enligt min tro, den som av någon anledning varit åsidosatt, under den historiska tid som hans upproriske motståndaren varit den pådrivande, i den snart avslutade, fruktansvärda tidsepoken i vår värld. Kanske har vi människor levt i den sämsta av alla världar.

I Sverige syns tudelningen bli alltmer tydlig mellan mellan ”inferno och paradiso”. Den benämning och syn på Sverige som en italiensk filmare hade, enligt Fredrik Lindströms TV-serieprogram, ”Världens modernaste land”. Ovannämnda polaritet hade postmodernisten Jaques Derrida säkert tidigt också förstått. Nämligen om han i sin dekon-struktion av språket och moderniteten, klättrat bakåt på bokstäverna i ordet SwEden.

Hur är det på universiteten, är det någon akademiker som är så enkelt folklig så han/hon
förstår något av ovanstående. Vi lever ju i ett land där eliten inte skiljer mellan förstånd
och förnuft. Utan de kallar felaktigt, sitt enbart rationella, logiska tänkande för förnuft. Speciellt i Nobelpristider klingar det tydligen bäst. Men främst är det ju vänstra hjärnhalvans sakliga, pragmatiska förstånd som gäller för dem, och de har svårt att samspela med förnuft och känsla i högra hjärnhalvan.

Och akademiska humanister är själva långt ifrån sanningen, när de anser att Gud bara är resultat av trosvissa människors vidskepelser. Enligt min åsikt och insikt, kommer Gud på olika sätt här framöver, att verifiera sig själv som högsta andliga kraft. Och även så, vid än mer djuplodande sträng- och membranfysik som vetenskapen kommer fram till.

Då om inte förr, får vi nog reda på, att det globala, mammonsamhället inte är inne på en löftesrik väg mot paradiset. Utan tvärtom, det samhället syns vara inne i en rumtidslig omväg mot ett ”kärvare rike”. Det förefaller vara evolutionens och naturens fortsatta tidsväg. Det alternativa gröna samhället är på väg åt ett annat håll tror jag. Och de
troende på Jesu evangelium och hans återkomst, är där med på en direktväg till paradiset, enligt alla tecken.
Vänligen Rolf Ahlqvist

Johannes said...

Hej

Anonym; Tack för Dina viktiga reflektioner.
Jag håller med Dig. Jag har inte stött på någon nyskapande sekulär humanism kring detta heller. Jag tycker som bekant att Bertrand Russell var den sista nyskapande humanistiska ateisten. Den ateist som dock såg att sekulära bara "tog över" kristna värderingar var Nietzsche.

Rolf; Hej och tack för din innehållsrika kommentar.

1.
Du skriver att det inte finns något mål för postmoderna tänkare. Men jag håller inte med Dig. Det finns många kristna postmoderna tänkare, exempelvis Guillebaud som har tydliga kristna mål. Man är postmodern för att man delar och är kritiska emot modernismen.

2.
Det finns tvärvetenskapliga teologer, exempelvis Polkinghorne som både är fysiker och teolog. Det är dock ingen kvantmekanisk gränsövergång då den vore allt för spontan ;-) Jag har inte läst den intressanta tankegången du är inne på kring tiden. Men utbytet är stort mellan teologer och vetenskapsmän internationellt.
Om du vill kan jag ge lästips i ämnet, det är dock i princip uteslutande engelsk läsning som väntar dig. Ämnet teologi är inte hett i Sverige ...

Rolf Ahlqvist said...

Johannes, tack för svar. Det kanske framgick av texten ändå att jag tror att postmoderniteten går i mål här i början av 2000-talet. En av dess tänkare V v Spanos skrev något om att ”postmoderniteten inte är något i tiden utan är ett sätt att förstå som är evigt”. Tyvärr är jag nu så gammal, att jag nästan slutat läsa böcker, så jag kan nog inte ta del av dina lästips. Jag har varit tålmodig i Gud i decennier, men nu är jag så otålig att jag ibland inte orka söka texter ens i mina egna filer. Eller längre ner i denna min fil.

En lätt Alzheimer spökar också, samt fokuseringens Asperger. Herbert Marcuse med sitt roman-tiskt/marxistiska alternativsamhälle har varit min husgud genom åren, Även en annan person med judisk härstamning, Jacques Derrida har naturligtvis varit central,när jag gräsrotsskrivande önskat få Jesu alternativa evangeliska rike, att beaktas av den modernistiska, sekulära eliten. Sånt är ju dock svårt i världens modernaste land, där eliten är på väg åt ett annat håll.
Man brukar tala om ett EU i två hastigheter. Men framöver tror jag vi ofta kommer att tala om, ett EU i två riktningar. Om det kan vi nog formulera oss ordentligt.

Men de som skriver här som lugnt lutar sig mot sina akademiska begrepp, skrivna av kanske mest utländska teologer, kan få svårt att växla om och läsa mina kommentarer.

Allmänt sagt, tror jag dock att Sverige skulle kunna förvandlas från ett utpräglat, endimensionellt, objektivt logiskt, förståndsland, till att dess elit även samverkar så att det existentiella, kreativa förnuftet med dess grundlägggande och djupa begrepp, även får vara med när beslut ska verkställas.

Rolf Ahlqvist said...

Johannes, det är semestertider så om du längre fram i sommar eller i höst, något svarar på mina nu skrivna
trippelbloggkommentarer, så är jag nöjd. Jag såg att på institutionen fanns skrivningen: ”Genom att studera filosofi lär du dig att handskas med argument och att genomskåda tvivelaktiga resonemang”. Så här lite text
att genomskåda. Förmodligen ses jag som en besserwisser, är dock en tämligen nedtryckt sådan.

Jag är inne på att vi nu är nära historiens teologiska slut. Framtiden vecklas ut i två riktningar. Men när vi nu snart når den eftertraktade vändpunkten, så kan genomslaget ske blixtsnabbt, tror jag. Om vi bara formulerar oss existentiellt kraftfullt. Jesu frihetsbudskap och evangelium kan då välkomnas alldeles extra löftesrikt som bästa alternativ, till de många människor som inte mår bra i mammonsamhället. Nu när det är sent på jorden, och nära tidens slut och ny tids början.

Och vi väljer tror jag, vår framtida väg, beroende på hur våra karaktärer är, och på vår tro eller svårigheten med att tro. Jesu gudomliga paradis eller domens, pliktens och rättvisans väg är nog i korthet de alternativ som Gud har i beredskap åt oss. Min far exempelvis var ateist, och han valde nog undermedvetet domens alternativ, att kämpa för rättvisa för sig och för andra nedtryckta arbetare, i ett kommande lagstyrande ”kärvt” rike, istället för sköna dagar i paradiset.

Det är enligt vad jag förstår, ett omvälvande paradigmskifte som nu vänder 180 grader på den mentala tidsaxeln. Den ”manliga” moderniteten med ursprung från minst ett halvt millennium sedan, får genom postmoderniteten såväl konkurrens som ett komplement, av den ”kvinnliga” postmoderniteten. Och det germanska kompletteras allt tydligare av det latinska, eller tvärtom. Samt yttre fysik av inre kvantfysik. Och vi kan då ana att postmoderniteten längre fram i 2000-talet, blir en motsats till moderniteten, en kvinnans, fredens, evangeliets, känslans, den romantiska kärlekens, lekens och barnens ”eviga nutid”.

Somliga av oss ur det vanliga folket önskar oss en framtid i ett ”paradiso”, där vi är i samklang med naturen. Och där vi använder oss av bästa möjliga naturresursvänliga teknik och satsar på såväl nöjsamma som nyttiga arbeten, för sådant som ger ett hållbart samhälle. Och där välbefinnadet för var och en, men även solidaritet med andra, är det väsentligaste, även om det möjligen bara ger nästan optimal, materiell välfärd. Den nya IT-postmoderniteten kompletterar där moderniteten i Sverige, Sweden, och i andra länder.

Andra av oss känner för en fortsättning på plikter och ansvar, hårt arbete i ”inferno”, där tillvarons fortsatta skeende i kapitalismens och politikens mammonsamhällen, ger mål och mening för olika människor. Och även ger någon form av upprättelse för de i historien, som har lidit av enskilda, sociala eller politiska orättvisor. Där allt möjligen kan förklaras tydligare än i detta inlägg, och på en högre nivå av religiös, filosofisk och t.o.m. politisk elit. Historiens alla politiska orättvisor måste kanske där tas upp på nytt, för att enskilda människors kamp, och lidande ska få en upprättelse. Modernitetens fortsättning i bland annat det objektivt förståndiga, rättvisesträvande, logiskt kallsinniga, i världens modernaste land, Sverige, Schweden, kan anas där. Men i samverkan med folk som styr efter den filosofiskt och teologiskt förnuftiga, postmodernitetens djupare begrepp. Ja, så tror jag.

Johannes said...

Hej Rolf och tack för dina svar och reflektioner! Jag ska absolut svara på dessa och hoppas jag kan vara en värdig dialog partner, jag kommer även svara inom snar framtid, så du behöver inte vänta till hösten :)