EXEMPEL 1
Vi satt och samtalade Bibeltolkning över en lunch, jag och två goda vänner då vi hamnade i Romarbrevet 13 kapitel. En av mina vänner hävdade att tolkningen av Romarbrevet 13 givetvis enbart kunde tolkas som att Bibeln förespråkar rättfärdig krig teori. Argumentet var "det är bara att läsa vad som står". Givetvis påpekade vi att "bara läsa som det står" är formad av en kontext och att man i andra sammanhang aldrig läst texten på det viset.
EXEMPEL 2
I fikarummet på min arbetsplats (som har många kristna) hamnade samtalet på vetenskap och religion. En vänlig kristen kvinna talade om skapelsetro som det enda tänkbara alternativet utifrån skapelseberättelsen. "Det är bara att läsa som det står" utbrast hon. Precis som om den tolkning vi inom evangeliska kretsar skulle varit den dominanta genom hela kyrkohistorien (det var faktiskt först på 1850-talet man började tolka texten på detta vis i Sverige).
Man kan givetvis lägga till många fler exempel på detta. Men dessa korta berättelser från mitt liv (taget ur de senaste månaderna) belyser tanken på att vi som bibelläsare bara "kan läsa som det står". Vi behöver inte tolka, eller behöver några förkunskaper, det är bara att läsa. Givetvis talar man sällan om att andra kristna hävdar samma sak och hamnar i annorlunda tolkningar. Implicit förutsätter man att de andra har fel i sin tolkning, och att man själv har hittat den riktiga tolkningen.
Det jag beskrivit ovan är (eftersom jag nu skriver om modern och postmodern teologi) en vanlig modernistisk uppfattning. Det finns en universell sanning i texten. Ta bara liberalteologin som exempel. De kommer fram som en respons (en apologetisk sådan!) i samband med modernismen. Hela exegetiken (bibeltolkningen) handlar om att hitta textens "ursprungliga betydelse" som innefattar främst en historisk karaktär och inte en teologisk (som tidigare varit sättet man läst Bibeln på).
Min fråga som jag kommer att belysa är; Kan man verkligen inte tänka på något annat vis? Samtidigt kommer jag att knyta an till den bok jag läser av James KA Smith och på ett specifikt vis lyfta in den franska postmoderna filosofen Derrida, och hur han kan berika Kyrkan!
3 comments:
Jag jobbar för en enskild ideell förening, så Myrorna är det inte. tycker att secondhand är jätteroligt.
Johannes! Du undrar om man inte kan läsa bibeln på annat vis än på exegetiskt sätt. Och jag läser att du lite specifikt vill lyfta in Derrida och hans texter, och du frågar hur de kan berika kyrkan. Där har vi en svår, närapå ateistisk filosof som i sin vändning mot teologi och det radikalt etiska på 1990-talet, spetsfundigt bland annat pekar på det omöjliga som möjligt, och vice versus.
Derrida är central i Jayne Svenungssons fantastiskt intressanta och välformulerade bok ”Guds återkomst”. Den rekommenderar jag för oss postmodernister, som är ”drabbade” av de existentiella, avgörande frågorna. Alltmedan modernitetens svenskar i samtidens allt tydligare, sekulärt respektive religiöst delade Sverige, uppenbarligen hellre läser nästan lika spännande deckare av Stieg Larsson och Henning Mankell.
Genom att hon hittar det som är fundamentalt såväl i det filosofiska som teologiska, blir det en samlad enhets tyngd i hennes närläsningsutredande av exempelvis Lévinas och Derridas tänkande. Lévinas är enligt henne, den tänkare som väsentligast bringat fram så att Gudsfrågan på nytt blivit aktuell inom filosofin. Jayne Svenungssons bok anser jag kan bli en teologisk-filosofisk klassiker, såväl här hemma som utomlands.
Min speciellt idag extra accentuerade av Asperger ögonblicksfokuserade och av Alzheimer horisontförkortande ordglömska, hindrar att jag skriver något mer just nu. Detta när jag fastnat vid enligt mig höjdpunkten i boken, sidorna 183-186, dit jag hittills nått i min läsning. Nåväl, hela läsäventyret berikas av höjdpunkter. Men säkert kan du beskriva mer, om hur bland annat Derridas texter kommer in i 2000-2010-talets teologi och kyrka.
Hej Rolf!
Jag håller med Dig! Jaynes bok om Guds återkomst är mycket bra, men jag tycker att hon är för vek i sista kapitlet. Det hon egentligen beskriver i hela boken är hur en viss form av teologi (modernistisk) är död. Men i sista kapitlet (analysen) är hon så försiktig att det är svårt att se.
Post a Comment