Friday, April 16, 2010

Den postmoderna skabbräven?

Var ett tag sedan jag skrev, men eftersom ingen läser detta (iallafall få) så är det okey. Jag läste just Ralfs kommentar igen. Han skriver ett par olika punkter som alla är viktiga och som jag själv känner igen mig i. Han har sett att min önskan efter teologi och teologiska samtal (?) är stor i församlingen. Men vad ska man göra undrar Ralf, om man känner att ens hypermoderna eller postmoderna tankar inte passar i församlingen? Egentligen borde jag sluta skriva nu och låta pastorer och präster svara på detta. För det är en viktig fråga! Och ingen som läst Ralfs kommentarare på min blogg kan påpeka att han är a) naiv eller b) okunnig! Tvärtom verkar han kunna sin teologi och ha ett hängivet hjärta.

Så varför inte bara stanna där...vad svarar Ni som är aktiva i församlingarna?

1 comment:

Anonymous said...

Hej, Johannes! Jag sökte på ordet Teologi på Google, och strax hittade jag oväntat, högt upp din text.
Och om du skriver in mitt namn på Google, är det ”vi” skrev om NT Wright rankat på sjätte plats,
sedan månader tillbaka. Högt upp där har en Anders Blomgren 21.12.2008 lagt in att någon med ”mitt” namn är (deceased), utan att specifiera vem det är. Onödigt korkat alltså, det har visst med Genealogy-Geni att göra. Men i väntan på min död som äldre person, skrev jag för tre dagar sedan min mest effektiva text som har en del samband anser jag, med din Teologiska filosofi blogg. Du kanske hittar något vettigt i den texten.
Vänligen Rolf Ahlqvist
---------------------------------
Hej! Förvisso var det kloka orddribblingar i Teologiska rummet den 18.4. men jag är nog inte ensam norrlänning, som anser att ni sörlänningar gömmer er bakom många ord, istället för att klart och tydligt visa på skillnaden melllan verkligheten och friheten, och mellan förståndet och förnuftet. Ulf Danielsson sysslar med verkligheten såväl i sitt yrke som i den ringa tro som kan uppstå i en vetenskapares begränsade vänstra hjärnhalvas förstånd, där känsla och helhet saknas.

Alltmedan Anders Piltz som den teolog han är, tog med frihetens och helhetens förnuft i högra hjärnhalvan, i sin tro och sitt tänkande. Förnuftet söker det ”Ena som är Allt”, visste Karl Jaspers.
I den paradoxen finns tydligen Guds stora gåta, som vi gräsrötter tydligare har lättare att förstå,
än eliten. Så vi som tror på en dialektisk vågbalans mellan tillvarons paradoxala motsatser, kan lättare hitta oss fram och igenom verklighetens dödsport, till den högre frihetens rike där Gud och andra högra makter finns.

Nu med viss närhet till den gångna Påsken, vet vi hur överraskande ett andligt genombrott kan ske inom en vecka i ett våldspräglat samhälle. Så frågan kvarstår alltså, om när-hur-var, nutidens teologiska avgörande omvälvningsögonblick sker i media, och radikalt överraskar mitt i mammonsamhället. Alltså när budskapet blir, att Jesus är en folklig underifrånfrälsare, som såväl år 33 som från år 2010 och framöver, med sitt evangelium oväntat abrupt ideologiskt, och sedan reellt välter över ända, såväl proffsteologisk som samhällelig överbyggnad. Enligt bibeln är ju en tudelning på gång vid tidens slut. Och denna syns ju nu tydligt i samhället, när troende och ateister alltmer omedgörligt står emot varann i debatter.

Och vi troende ”vet ju”, att samhället inte är inne i en direktväg till Guds rike, utan på en omväg efter undre ringen i Guds rumtidsliga timglasåtta (8), och därför dag efter dag ”drivs iväg” emot ett konfliktartat, kunskapspräglat Gehenna. Där dock innerst, mer av sekulär och materialistisk kamp för eller emot, Guds lag och rättvisa sker. Det passar tydligen bättre för politiker och arbetsvilliga i det moderna samhället, att ”ana” att i nästa värld finns mycket av kamp och äventyr, som passar deras pliktmoral bättre, än kärlek och psykologi i ett mer kvinnligt, ”latinskt” postmodernt paradis.

Och där i Gehenna förverkligar tydligen Gud (Alltets stora kraft) ytterst Lagen, med all sin kunskap, vetenskap och visdom, och alltbättre återtar sin i tiden, tillfälligt förlorade allsmäktighet. Samtidigt som Kristi historiska evangelieprojekt går mot sin fullbordan, när han räddar oss mer fridsamt benådade religiösa från Gehenna, och istället drar iväg med oss, till det återvunna paradiset och Guds rike.

Vänligen Rolf Ahlqvist