Wednesday, September 22, 2010

Paradoxernas Sverige

Det var ett märkligt val. En märklig politisk situation, och märkliga reaktioner från olika håll. Jag vill gärna belysa en grej, bland alla tusentals som man kunde belysa.

Personligen tycker jag det är skrämmande att SD tog sig in i riksdagen. Jag står inte för deras värderingar, och kan inte sympatisera med deras politiska åsikter. På samma sätt är jag fundersam över det plötsligt legitima "SD-hat" som sprider sig över samhället. Jag får mail från vänner som ber mig att avsluta vänskapen med en kvinna på facebook, för att hon röstat på SD. Jag har inte gjort detta, av den enkla anledningen att jag tror att ett samtal hela tiden måste existera, och att man i samtalet kan komma till insikt om andra utvägar än den som SD politik presenterar och representerar.

Men för att belysa denna dubbel moral. SD politikern Marie-Louise Enderleit hade på sin facebook sida skrivit ""Ställ upp invandrarna här på filmen o sätt en kula mitt mellan ögonen, lägg dom sen i en påse o sätt frimärke o skicka dom dit där dom hör hemma."
Detta är givetvis helt förkastligt och visar på att människan aldrig borde få sätta sin fot i riksdagen! Men nu till dubbelmoralen i Sverige. På Facebook finns även en grupp som heter: Döda Horan Marie-Louise Enderleit ( Sd horan).

Skulle det på något vis vara bättre?

Kanske dags för lite eftertanke. Många SD hatare går så långt i sitt hat att de inte är ett dugg bättre än de som de kritiserar.

3 comments:

Rolf Ahlqvist said...

Johannes! Hej igen! Länge sedan jag hittade hit. 20.7.2009 skrev jag en kommentar på din sajt om N T Wright och postmodernismen, och den blev tydligen lyckad.
Kanske beroende på att jag spaltade upp min syn på de polariserade begreppskvaliteterna hos moderniteten och postmoderniteten där. Går du in på mitt namn i Google, så finns den texten där på 1:a sidan, och har legat högt upp i rankingen där, sedan länge. Paradox-ernas Sverige måste nog speciellt nu, ses i ljuset av just de motsatta kvaliteterna.

Du skriver här ovan om att det var ett märkligt val år 2010. Politiskt våld, från och mot SD undrar du bland annat över. Och jag anser, att valet var märkligt, för att politikerna inför det tycks ha kommit överens om, att det är en enbart rationell, materialistisk, ekonomisk värld vi lever i. Eftersom inga existentiella, visionära och andliga frågor fick komma med i valdebatterna. De fattade inte, att sådana frågor även berör ekonomin i högsta grad. Därför kanske vi kristna kan göra det motsatta nu, flytta in politiken mitt in i en teologisk existentiell diskussion, så kan kanske viss rättvisa skipas. Nu när andligheten kan visa sin konkreta kraft mitt i samhällslivet.

Jag tror att de fredliga, folkliga uppror som befriande nu sker i världen, visar på en avgörande tendens i skeendet. Nämligen den, att tillvaron nu skenar iväg i två motsatta riktningar, den andliga, religiösa contra den materiella, ekonomiska. Och vi kan inse att det nu kan vara nära till tidens vändpunkt i Guds rumtidsliga åtta (8), då Gud vänder på sitt kosmiska timglas. Där är vi amatörteologer minst 5 år före proffsteologer samt före sekulära media i förståelse. I vårt folkliga, teologiska, fredliga orduppror behöver vi bara ta hjälp av en fransk postmodern filosof och två svenska politiker för att Guds pågående omvälvningsskeende klart ska framgå. Häpp!

Filosofen Jacques Derrida ansåg att tillvaron är ett paradoxsamspel mellan skillnader. Det låter enkelt och behöver en konkret precisering. Här i Sverige kan vi då se en något häpnadsväckande paradoxsamverkan mellan två politikers väldigt divergenta värdeord. De ord som kan påverka oss medborgare, när vi väljer vår väg mot kanske två ”eviga” framtidsvärldar. Då finns dels Reinfeldts arbetslinje och dels Hägglunds relationslinje, att välja på. Men där målinriktningarna ytterst är helt motsatta. Arbetslinjen är den som i biblisk förlängning leder till ”Gehenna.” Men så fruktansvärt meningslöst syndastraff som beskrivs i Bibeln, vill säkert inte Gud att det ska bli. Han ser till det meningsfulla, enligt vad jag förstår. Och många socialdemokrater och andra vänsterinriktade föredrar
nog sin arbetslinje i en omväg, före en direkt relationslinje till ett paradis efter döden. Utan de önskar nog medvetet eller omedvetet, hellre vara med om att skipa en högre rättvisa i en annan värld. Och en del deckarförfattare och kulturradikala, vill nog fortsätta att skriva sina böcker i en mer komplicerad värld än i paradiset.

Och det är väl OK, även om konsekvenserna blir helt olika mot för dem som är troende. Vi som sätter känsla, tro och förnuft i en bättre värld före en ensidigt materialistisk värld, som är styrd av ”kallt”, sakligt, logiskt, objektivt förstånd. Men med dagens avancerade IT-kommunikationssystem, kvarstår nog mobilförmedling och annat paradoxsamspel, mellan de två skiljaktliga, nutida och framtida världarna.

Alltmedan Jesus och Anden leder evangeliet efter sin ”Relationslinje” fram mot Guds rike, paradiset i himlen. Och det senarenämnda kanske kan bli till även på jorden, bl.a. i Sverige, Sweden. Ytterst alltså en 180 graders motsats där, mellan linjerna.
Du som läst N T Wright ordentligt, tror du han till någon del skulle acceptera min atörteologi.Vänligen Rolf A

Anonymous said...

Hej Rolf,
Kul att du hittat till bloggen igen. Jag har inte skrivit så mycket den senaste tiden, men några spontana inlägg då och då blir det.

Jag har tyvärr inte läst NT Wright så ordentligt som jag skulle vilja. Jag får helt enkelt skaffa mig lite mer tid att läsa honom mer ingående.

När du skriver att politiken bör flytta in i den teologiska sfären håller jag med dig. Jag tror att man som kristen per automatik ÄR politisk och man kan inte skilja den 'politiska' sfären från den 'religiösa' sfären även om det liberalistiska projektet förespråkat detta in i absurdum.

Det eskatologiska perspektivet som du lyfter fram är viktigt och det har tappats bort mycket, inte bara av teologer, utan även predikanter. En av anledningarna har ju faktiskt varit att det missbrukats och att man under en period vecka efter vecka kom med sina lakan till församlingar där man listat ut hur allt skulle ske, församlingarna fick se många olika lakan och versioner av predikanter som hade klurat ut det eskatologiska förloppet.

Inte desto mindre viktigt är det att lyfta fram det igen, på ett mer värderat sätt. För kristendom utan eskatologi saknar substans.

Tack för din kommentar!

//mvh
Johannes

Rolf Ahlqvist said...

Hej igen! Jag försökte läsa N T Wright på engelska dit din länk hänvisade. Och stannade vid rubriken ”Jesus and the Identity of God”. Sedan har han ord i själva texten som “the strange belief in Jesus as simultaneously and fully divine and human”. Genom historien har det ju skrivits åtskilliga böcker om det är möjligt att tro på den dubbla sanningen. För mig syns det fullt möjligt.

Men det är Jesu övernaturliga födelse, med Fadern som födelsegivare i Marias kropp och själ, som då måste vara utgångspunkten. Jesu måste ju ha både ”fully divine and human” egenskaper när han växer upp och för att åstadkomma de under som han
gjorde. Exempelvis då, att återuppväcka döda, och gå på vattnet. Och sedan människoblivandet in i döden, men med gudomlig uppståndelse efter tre dagar. Samt att han träffar lärjungarna i sin nya himmelska gestalt, och uppmanar dem att göra alla människor till sina lärjungar. Jesu kom med något nytt till den judiska lagen, med sitt evangelium om Guds rike, liksom han gör idag till vårt samhälles lagar och rättssystem. Men dessa måste finnas med i vår verklighet.

Skillnad dock, att genom evangeliet låter Gud nåd gå före rätt. Och såväl det himmelska som mänskliga var del i Jesus vid himmelsfärden. Förmodligen detsamma även vid hans återkomst. De fysiska lagarna överskrids av övernaturliga dimensioner då, något som vi kan tro på, och kanske veta något lite om. Ja, det var tyvärr min något långa amatörenkla formulering av en omfattande religiös verklighet som främst akademiska liberalteologer mest bara vill tolka som symboliska yttringar.

Idag kom jag äldre person på nutidsföreteelsen att en professor har videoföreläsningar på Internet, eller samtal där under c:a 4 minuter. Zygmunt Bauman förstod den utvecklingen i tidigt 1990-tal, ”när han skrev, att under postmoderniteten gäller det att hålla sitt spel kort.” Jag lyssnade på N T Wright som pratade med två kollegor, och på videon fattade jag bara några enstaka ord, vid en hastig inblick. Men korta videos, twitter och korta kommentarer från hörare och tittare, verkar vara framtiden. Så min vision är, att kristendomens nya genombrott kommer nog oväntat fort när som helst, när någon ung kristen gör en kort tal- eller sångvideo som når några miljoner tittare. En video förmodligen från USA, Sydamerika eller Sydkorea då.

Ja, nu har jag fått ur mig de mesta av min teologi för denna gången, känns det som. Tack för det Johannes. /Vänligen Rolf A