The End of Faith - Sam Harris

Läser just nu (bland en massa annat) Sam's bok "The End of Faith". Jag hade förhoppningar på att recensera denna bok i min blogg, men inser att lite mer omfattande bemötanden är på sin plats med. Sam är en duktig författare, han skriver bra, men när det kommer till innehållet så är han en som kör vidare på många olika myter man kan hitta i den ateistiska populär-propagandan.
Det jag skulle önska är att sådana här författare kunde vara mer ärliga och nyanserade i sin kritik. Då skulle man kunna ha en dialog med varandra, tyvärr är detta någonting Sam inte önskar, därför blir det även ett bemötande av denna bok som gör en hel massa påståenden som INTE backas upp!

KAPITEL 1
Det man direkt kan kritisera i Sam Harris bok "The End of Faith" är att den ser likadant på alla religioner. TRO är TRO och den är samma överallt, oavsett om man är hindu, kristen, muslim eller tillhör någon annan religiös grupp. Detta är någonting som Harris ofta gör i sin bok, väldiga förenklingar, ALLA kristna tror att jorden är skapad på 6000 dagar och om man INTE tror detta är man inte trogen mot Bibeln (vilket är befängt och någonting jag kommer komma in på senare), som ett annat exempel. När det gäller tro sedan hävdar Harris att den tro religiösa människor äger HELT saknar bevis (s23). Detta är otroligt befängt och speciellt av en filosofi student i USA, att skriva en sådan sak. Men detta återkommer jag till i mina bemötanden.

Troende människor kan inte tolerera eller respektera andra människors livsåskådningar (s15). Sam ser sig själv som en orädd upplysare av religionens alla faror, han poängterar hur politiskt inkorrekt det är att skriva eller uttala sig om religion.
Problemet med detta tycker jag är att det inte stämmer! Jag tycker det är tvärtom, det är oerhört politiskt inkorrekt att stå för kristna värderingar dag, att det är politiskt inkorrekt att kritisera vissa religioner i Väst, kan jag hålla med om. Det blir ett oerhört problem för Harris och hans argument då han generaliserar och får alla religioner till en och samma sak.

Harris ägnar även en stor del av kapitlet till att tala om "the myth of moderation in religion". Dvs, de personer som inte bokstavligt tolkar Bibeln. För Harris finns det bara ETT sätt att vara kristen på och det är genom att vara fundamentalist, den fundamentalist han avskyr. Om man är moderat är man oärlig mot sin tro, och lite underförstått, antingen lever du precis som det står, eller så blir du agnostiker eller ateist.
Till detta lägger han exempel från lagen i Moseboken där det står att den som ska tjäna andra gudar, ska stenas. Här kommer även exemplet fram med skapelsen som 6000 år.

Det är inte religionen som kommer frälsa människan, utan vetenskapen (s20). När vetenskapen kan svara på frågor som: Varför föredrar vi skönhet före fulhet? Varför känns det så bra att skratta och le, och varför för detta människor närmare varandra? Är egot en illusion? Finns det ett liv efter döden?

När vetenskapen kan svara på DESSA frågor, då kommer religionen vara helt ute ur bilden. För min egen del kan jag inte förstå hur någon av dessa frågor kan exkludera religion utom den sista frågan rörande livet efter döden. Bara för att vi hittar ett orsak sammanhang kring varför vi föredrar skönhet (som är subjektivt) före det som är fult; Hur skulle detta kunna påverka frågan om Guds existens ???

Harris spinner sedan vidare med argument. Religion och det som hålls heligt, kan bara hållas heligt för att det var heligt i en gammal tid, det är omöjligt nu. Omöjligt att rättfärdiga vetenskapligt, etiskt eller teknologiskt (s20-24). Sedan menar Harris att religion idag är upphoven till många krig (s26) och att om döden inte skulle existera skulle heller inte någon Gud existera. Detta eftersom det är RÄDSLAN för att dö som driver oss att tro på Gud (s38 f).

Sam Harris sparar inte på krutet direkt. Ett flertal invändningar (som jag dessutom selektivt valt ut) presenteras under de 50 första sidorna av boken. Vad har jag då att säga om alla dessa invändningar? Detta tar jag i ett separat blogg inlägg.