Det var inte länge sedan man betraktade vetenskapen som ett projekt inom religionen, ett andra verktyg (vid sidan av skriften) i kunskapen om Gud och den värld Han skapat.[1]Roger Bacon (1214-94) gick så långt att han menade att ingen teolog kunde förstå skriften om han först inte förstod världen. Detta var ingen början på en separation mellan vetenskap och religion, tvärtom ansåg Bacon att all kunskap slutligen fanns i Bibeln.[2]Ingen förändring hittar vi heller hos Newton och den moderna vetenskapens begynnelse. Han, liksom Bacon tidigare, ansåg att naturfilosofens[3] uppgifter även innefattade funderingar kring Guds attribut och hur Skaparen relaterade till sin värld.[4]De naturlagar som i den moderna utmaningen blivit ett argument emot Guds integrerande med världen[5], var bland naturfilosoferna: från början en metaforisk tanke på en Gudomligt välsignad moral kod. För de tidiga moderna vetenskapsmännen, samt de medeltida teologerna, var naturlagarna en förklaring på hur Gud upprätthöll världen.[6]
Att vetenskapen växt fram i konflikt med religion är en vanlig beskrivning på relationen mellan disciplinerna, först presenterad av författarna Draper och White.[7]Idag tillhör detta en av flertalet vanliga beskrivningar. En annan är att vetenskap och religion stärkt varandra i en allians, där de ömsesidigt hjälpt varandra till framgång. Om ingen av beskrivningarna passar kan man alltid gå den väg de flesta svenska teologer valt efter upplysningen. I den beskrivningen var disciplinerna varken i konflikt med varandra eller i allians, de besvarade bara olika frågor människor ställde sig om verkligheten.[8]Alla tre kan inte vara sanna. Och faktum är att ingen av de är sann. Alla är förenklingar på ett mycket mer komplext ämne.
Konfliktmodellens förespråkare presenterar ofta Kopernikus, Bruno och Galileo som vetenskapens martyrer, som fått kämpa och offra sig för vetenskap i sin kamp mot religion. Fakta och förnuft har stått emot tro och tradition. Bakom alla myter hittar dock vetenskapshistoriker ”ny” fakta som ger en annan bild av vad som verkligen hände. Det motstånd Kopernikus mötte var inte från en arg Kyrka som stod emot en vetenskaplig teori. 1543 var ett jord centrerat kosmos en ortodox för fysiker, understödda av – på den tiden – starka filosofiska argument.
Certainly the Catholic Church had a vested interest in Aristotelian philosophy, but much of the conflict ostensibly between science and religion turns out to have been between new science and the sanctified science of the previous generation.[9]
Inte heller hos Galileo hittar vi självklara orsaker till en konflikt mellan vetenskap och religion. Galileo själv såg inte religionen som ett motstånd för sin vetenskap. Tvärtom ansåg han att Bibelns auktoritet skulle ges före vetenskapliga hypoteser utan evidens. I sammanhanget var John Calvins uttalanden mer radikalt då han påstod att de som ville lära sig astrologi inte skulle leta i Bibeln.[10]Galileo menade att Bibeln och naturen talade två olika språk, där matematiken var naturens språk.[11]Han var inne på att Bibeln dock ibland – på grund av människors ignorans – får fungera som en naturvetenskaplig eller astronomisk beskrivning. Galileo försökte dock förena Kopernikus modell med dåtidens Bibeltolkning.[12]
1620 hade en opinion inom den Katolska Kyrkan börjat argumentera för att förbudet mot Kopernikus teori skulle upphävas. Inom Protestantiska led var det redan den astronomiska teori man förespråkade. Galileo hyste även inför sitt förhör i det heliga kontoret (Holy Office) 1633 sympatier på höga platser. Chefsåklagaren Firenzuola, som ledde utfrågningen av Galileo ansåg att Kopernikus modell inte var otänkbar, och påvens brorson, Kardinal Barberini, delade Firenzuolas misstankar om att det handlade mer om personlig hämnd mot Galileo än någonting annat. Man trodde nämligen att allt bottnade i en förolämpning Galileo yttrat till en prominent medlem av Jesuit orden.[13]
Giardano Bruno (1548-1600) slutade sitt liv bränd på bål. Populärhistorien pekar på att det berodde på konflikten mellan vetenskapen och religion. Men inte heller här ger historien rätt till konfliktmodellen. Bruno föreslog multiversum och det ansågs vara en kättersk tanke.[14]Det är dock inte troligt att enbart detta ledde till att Bruno fick sin dödsdom verkställd. Enligt rykten ska Bruno ha sagt mindre smickrande saker om sin kristna omgivning: ”He had declared Jesus a rogue, all monks asses, and Catholic doctrines asinine.”[15]Enligt Bruno var Katolska läran en avart på en Egyptisk filosofi (Corpus Hermeticum) och han själv utvecklade något som liknande en egen religion med mystisk filosofi i centrum och där multiversum spelade en avgörande teologisk roll.[16]
The true cross for Bruno, was the Egyptian cross – full of magic power for tapping astral influence. The Christian cross was a weak derivative.[17]
De historiska bevisen pekar på att det var Brunos teologi som blev hans död, mer än hans vetenskap.
Inte heller Darwinismen gav upphov till någon konflikt, eller allians. Darwins resultat togs emot på samma sätt av både forskare och teologer, med blandade resultat. Inga större förändringar teologiskt inträffade under det att Darwins teori blev känd.[18]Enligt populära beskrivningar skulle konflikten vara som intensivast under just denna period mellan vetenskap och religion, men detta stödjer inte historien. Vetenskapshistorikern Jim Endersby sammanfattar:
On the morning of November 24, 1859, Charles Darwin’s On the
Origin of Species made its first appearance and the world changed forever. An age of faith was plunged into profound religious doubt, and believers of every kind rose to pronounce anathema on Darwin’s godless tract, sparking a fresh battle in the long-running war between science and religion. But while the reactionaries raged, the scientific community soon came to accept natural selection, and the rediscovery of Gregor Mendel’s work in 1900 (which marked the founding of modern genetics) set the seal on Darwin’s triumph by providing the missing piece to his puzzle – a scientific understanding of just how inheritance works.
Unfortunately, everything in the previous paragraph is nonsense, apart from the Origin’s publication date (and even that is wrong in Morse Peckham’s recently reissued variorum edition, which claims it was November 26). Nonetheless, statements like the ones I’ve just made summarize the popular view of Darwin and his great book; variations on them are made regularly throughout the media – even by those who really ought to know better.[19]
Man kan undra varför dessa tankar om “konflikt” och “krig” mellan vetenskapen och religionen spreds. Vissa tror att det i verkligheten var ett uttryck för en kultur i kris efter upplysningen och modernismen[20], där dessa tankegångar främst accepterades för att de var sekulära och inte för att de hade övertygande argument. Kristendomen blev även ett föremål för stark kritik från samhället, även kritik som i grunden hade ett politiskt missnöje.[21]
Min avsikt här har inte varit att attackera ”konfliktmodellen”. Den innehåller dock flest myter som fortfarande – bland många – hålls som historiska sanningar. Alla enkla förklaringar på relationen mellan vetenskap och religion är felaktiga. Det finns ingen statisk relation mellan dessa.[22]Alla påståenden om konflikt måste undersökas i sin sociala kontext.[23]Teorier, metoder och definitioner förändras, likaså det politiska och kulturella klimatet, vilket gör att slutsatserna betytt olika i olika tider.[24]Till detta följer beaktanden kring att vetenskapsmän bråkat om gamla och nya teorier, religiösa grupper som använt vetenskap emot varandras åsikter, politiska och sociala motiv, personliga motiv m.m. Det allt lär oss är att detta är ett område där enkla beskrivningar inte ger oss sanningen.
[1] Historical Interactions Between Science and Religion - Part 1 och Part 2 – John Hedley Brooke MP3
http://www.st-edmunds.cam.ac.uk/faraday/Multimedia.php (2007-08-24)
[2] Brooke, s 59
[3] Naturfilosofen var benämningen på vetenskapsman under Newtons tid, dock med även andra områden på sin agenda än enbart naturvetenskap.
[4] Richardson, s 8
[5] Döda förblir döda och Jesus var inget undantag, att tro annorlunda är att gå emot vetandet och naturlagarna. Naturlagarna - enligt Hedenius - råder absolut och skulle det visa sig att enda exempel bryter mot denna naturlag, så faller den helt (Johan Lundborg, När ateismen erövrade Sverige – Hedenius och debatten kring tro och vetande, 2002, Nya Doxa) för en sammanfattning av Hedenius argument.
[6] Murphy 2006, s 125
[7] Brooke, s 35
[8] Ibid s 2-4 för dessa tre populära beskrivningar. För en beskrivning av de svenska teologerna, se Björn Skogars ”Viva Vox och den akademiska religionen”.
[9] Brooke, s 37
[10] Ibid s 57
[11] Ibid s 77
[12] Ibid
[13] Ibid s 38
[14] Biskopen av Paris 1277, Etienne Temper, ansåg att detta bröt mot Guds allnärvaro. Utöver denna punkt nedtecknades även 218 andra områden som bröt mot Guds allnärvaro.
[15] Brooke s 39
[16] Ibid s 74
[17] Ibid s 40
[18] Richardson s 49
[19] http://www.st-edmunds.cam.ac.uk/faraday/issues/Endersby_Evolution_Myths.pdf (2007-08-24) Artikeln skriven av vetenskapshistorikern Jim Endersby vid Cambridge.
[20] Richardson s 53
[21] Ibid s 21
[22] Brooke s 321
[23] Ibid s 46
[24] Ibid s 10
HÄNVISAD LITTERATUR
Science and Religion – John Hedley Brooke, Cambridge University Press, 1991
Religion and Science, history, method, dialogue – editerad av W. Mark Richardson, Wesley J. Wildman, Routledge New York & London, 1996
Bodies and Souls, or Spirited Bodies? – Nancey Murphy, Cambridge University Press, 2006
http://www.st-edmunds.cam.ac.uk/faraday/Multimedia.php (2007-08-24)
http://www.st-edmunds.cam.ac.uk/faraday/issues/Endersby_Evolution_Myths.pdf (2007-08-24)
No comments:
Post a Comment