Den humanistiska ateismen 1

I en essä har jag försökt spåra den humanistiska ateismens uppkomst. Jag tänkte här publicera denna essä som blogg inlägg. Om någon vill ha den i sin helhet går det bra att maila mig på religionsfilosofen@hotmail.com

Ateism från ett postmodernt perspektiv
Johannes Forsberg, augusti 2008
Memento mori

Förord
I filmen ”Det Sjätte sinnet” (The Sixth Sense) spelar Bruce Willis en barnpsykolog (Malcom Crowe) som plötsligt får kontakt med ett barn (Cole) som har en ovanlig förmåga; att tala med döda människor som inte vet om att de är döda. Crowe är involverad i ett problematiskt äktenskap och blev några månader innan mötet med Cole, attackerad av en tidigare patient som efter attacken tog självmord. Detta leder till att Crowe blir fast besluten om att hjälpa den stackars pojken att få ordning på livet. Deras relation fördjupas genom samtalen och filmen bygger upp en mystik och förväntan på hur det ska sluta för både Crowe och den unga pojken Cole. Handlingen tar dock en drastisk vändning i slutet av filmen, då man oväntat upptäcker att den enda anledningen till att Cole kan samtala med Crowe, är för att han själv är död, utan att veta om det.
Man kan givetvis undra vad detta har med saken att göra i mitt pm om ateismens sett från ett postmodernt perspektiv. Jag hittar dock likheter hos humanistisk ateism och den barnpsykolog som Bruce Willis spelar. Crowe tror sig hjälpa den unga pojken, men tillhör själv en svunnen tid. Det Crowe i filmen till slut motvilligt måste acceptera, är att han är död, trots att han trodde annorlunda. Det var inte Crowe som behövde hjälpa den unga pojken Cole, det var tvärtom. Utan att i att lägga in mer symbolik i detta drar jag starka paralleller till den humanistiska ateism som växte sig stark under upplysningen, och som fortfarande har ett (dock ett minskande) inflytande. Min slutsats som jag senare kommer argumentera för är att ateismen i denna form, som söker frälsa mänskligheten från religioner, är död. Med detta menar jag inte att all ateism kommer att försvinna, eller att ens den humanistiska ateismen kommer att försvinna (även om dess inflytande allt mer kommer att tappa kraft). Precis som Crowe fortsatte att finnas – på något sätt i tron om att han var den enda som kunde hjälpa pojken – kommer ateismen kunna fortsätta existera tills den dag det modernistiska projektet tar sitt sista andetag, vilket verkar vara allt för seglivat, speciellt med tanke på att det redan dött.

Definition av ateism
Jag vill kortfattat nämna något om definitionerna av olika former (till sin natur) av ateism. Här menar jag inte vad ordet ateism innebär , utan olika former av ateism. Den katolska systematiska teologen Henri de Lubac skriver i inledningen av sin bok The drama of Atheist Humanism (första upplagan trycktes 1944) om tre olika former av ateism, som alla har olika innebörd. Han talar om en alldaglig ateism, som poppar upp i alla tider och som saknar signifikans , en populär ateism sedan upplysningen som till sin natur är väldigt kritisk (humanistisk ateism), och slutligen en samtida ateism som hos de Lubac representeras av tänkare som August Comte, Ludvig Feuerbach, och Friedrich Nietzsche. Dessa presenteras som positiva, organiska och konstruktiva och mer anti-kristliga än ateistiska, i den bemärkelsen att de uppstod som en konkret motreaktion mot kristendom. Henri du Lubac menar att dessa i nya filosofiska tappningar, med sitt enorma inflytande, kan komma att bli ett fortsatt bekymmer.
Jag håller med de Lubac i de sistnämndas inflytande. Däremot anser jag inte att August Comte och Ludvig Feuerbach, i detta sammanhang kan placeras med Friedrich Nietzsche, av den enkla anledningen att jag anser både Comte och Feuerbach vara en produkt av upplysningen, medan Nietzsche var en kritiker till detta projekt. Chansen finns givetvis att jag missuppfattat de Lubac, och att han kanske skulle hålla med mig, då jag menar att Comte liksom Feuerbach inte utgjorde någon kritik av upplysningen, utan snarare var beroende och livnärde den. Jag kommer därför att behandla Nietzsche som någonting radikalt annorlunda än de tidigare herrarna. Definitionerna kommer jag att följa, när jag talar om en humanistisk ateism som bunden till upplysningen och modernismen.