Den humanistiska ateismen 4

Den bästa av möjliga världar och Candide
Leibniz filosofiska tes är till sin grund enkel. I ett försök att filosofiskt försvara den kristna gudens samexistens med lidande och ondska, formar Leibniz en teodicé. Den bästa av möjliga världar innehåller inte inget lidande utan att mindre lidande är omöjligt. Det mått av lidande som vi har som mänsklighet, kan inte bli mindre. Gud har skapat den bästa av möjliga världar. Leibniz filosofiska tes såg länge ut att vara rimlig tills den mötte sin största utmaning i ett konkret exempel av mänskligt lidande. Den 1 november 1755 drabbas Lissabon av en förödande jordbävning som efterföljs av tsunamivågor, efterskalv och bränder. Dödssiffran är än idag oklar och varierar från allt mellan 30 000 till flera hundra tusen och mer. Det som inte är oklart är att detta var en enorm katastrof lik den jordbävning som drabbade den runt om Indiska Oceanen 2004. Helt plötsligt mötte Leibniz argument den konkreta verkligheten, och allt fler började tvivla på om denna optimism verkligen kunde stämma. En som tidigare anslutit sig till Leibniz optimism, skriver innan efterskalven slutat, en förödande och ironisk kritik av argumentet.

1759 släpps Candide av Voltaire och blir snabbt en bästsäljare. I en briljant beskrivning får man följa den unge Candides liv. Vi hittar honom först i Westfalen där han bor på ett fint slott och förälskar sig i den unga Cunigunda. Leibniz själv gestaltas i metafysiko-theologico-kosmolonigologi läraren Pangloss. Candide beskriver honom:

Han bevisade överlägset, att det icke finns någon verkan utan orsak och att i den tänkbart bästa av världar var herr baronens slott det skönaste av slott och dess fru den tänkbart bästa bland baronessor.

Den unge Candide ser upp till Pangloss och anammar hans lära om den bästa av alla möjliga världar rakt av. Då Candide blir kysst av den vackra Cunigunda, dottern till baronen som äger slottet, blir han utkastad och driven på flykt. Det liv som i den resan nu Candide ger sig ut på blir en horribel upplevelse. Han torteras och pryglas, blir såld som slav och lurad av sina pengar. I början av sin resa nås han även av den fruktansvärda nyheten av Pangloss, att hans älskade Cunigunda dött. När den unge Candide får höra den fruktansvärda nyheten undrar han vilken sjukdom som tagit hennes liv:

"Cunegonde is dead! Ah, best of worlds, where art thou? But of what illness did she die? Was it not for grief, upon seeing her father kick me out of his magnificent castle?"
"No," said Pangloss, "she was ripped open by the Bulgarian soldiers, after having been violated by many; they broke the Baron's head for attempting to defend her; my lady, her mother, was cut in pieces; my poor pupil was served just in the same manner as his sister; and as for the castle, they have not left one stone upon another, not a barn, nor a sheep, nor a duck, nor a tree; but we have had our revenge, for the Abares have done the very same thing to a neighbouring barony, which belonged to a Bulgarian lord."
At this discourse Candide fainted again; but coming to himself, and having said all that it became him to say, inquired into the cause and effect, as well as into the sufficient reason that had reduced Pangloss to so miserable a plight.

Ironin är glasklar och genom hela boken fortsätter Candides miserabla liv. Han blir fångad och torterad, får höra nyheter om vänners och sin älskades död, blir lurad på pengar och såld som slav, ständigt uppmuntrad av Pangloss, som sedermera blir hängd. Trots att man lätt kan tänka sig en värld där Candide kunnat råka ut för mindre lidande, håller han naivt fast vid den lära hans mästare Pangloss givit till honom. I slutet av boken visar det sig att både Pangloss och Cuningunda överlevt. Candide får äntligen sin kärlek, som tyvärr vid denna tidpunkt både ser gammal ut, är inte speciellt vacker och väldigt gnällig. Pangloss summerar sin egen tanke i slutet av boken när de tillsammans sitter vid Candide’s hus och dricker pressad citron:

There is a concatenation of events in this best of all possible worlds: for if you had not been kicked out of a magnificent castle for love of Miss Cunegonde: if you had not been put into the Inquisition: if you had not walked over America: if you had not stabbed the Baron: if you had not lost all your sheep from the fine country of El Dorado: you would not be here eating preserved citrons and pistachio-nuts.

Candide svarar med sin första egna åsikt i hela boken, och även kanske den märkligaste när han säger “Väl talat, men nu måste vi ta hand om vår trädgård”.
Att hela boken är skriven mot denna optimism som Leibniz förespråkade är svårt att blunda för. Hela Candide’s liv baseras på att man kan tänka sig andra världar där han och de han möter lider mindre. Leibniz filosofiska tes hade många anhängare, men efter jordbävningen, och Voltaires bok tappade den mycket i kraft, och givetvis ändrades även Gudsbilden för människor.