Etik och sånt - del 2 (John Rawls)

Huvudfrågan

Min avsikt här är nu att söka visa på olika etiska principer, regler, berättelser och frågeställningar där jag använder olika författare som har olika perspektiv. Det jag specifikt kommer söka att jämföra är den etiska principen och hur den sedan formar regler, dygder och eventuellt berättelser. Sedan kommer jag jämföra detta mot ett konkret exempel. Detta är dock inte möjligt på alla författare som jag skriver om, av den enkla anledningen att vissa är för abstrakta för att kunna konkretisera!

Det offentliga förnuftet och den politiska liberalismen

John Rawls är en inflytelserik och välkänd filosof (dock inte känd som den roligaste författaren) som i sin bok Folkens Rätt argumenterar för att ett offentlig förnuft i politisk liberal anda ska vara grunden för vad ett samhälle baseras på. Vad som är det offentliga förnuftet bestäms av reciprocitetskriteriet som innebär att:

När villkoren framställs som de förnuftigaste samarbetsvillkoren, så måste de som föreslår dem tro att det är åtminstone rimligt för andra att acceptera dem, och detta såsom fria och jämlika medborgare, inte genom att domineras eller manipuleras, inte heller under trycket från ett politiskt eller socialt underläge.¹

Samhället byggs på en relation mellan människor som är fria och jämlika medborgare som tillsammans utövar den yttersta politiska makten (Rawls, s 160). Tillsammans med detta fundamentala kriterium ligger det offentliga förnuftet. Det ska uppfattas som någonting grundläggande hos människorna, medborgare riktad till medborgare, och att människor i grund och botten är lika till sin natur (s 200). Den förnuftiga människan accepterar det som just nämnts och när man handlar utifrån de aspekter som främjar rättvisan mest, även om detta sker i bekostnad på ens egna intressen (s 161). Detta ger denna utgångspunkt en speciell plats. Rawls skriver:

Därmed kunde denna folkens rätt få universell räckvidd. Detta för att den inte begär mer av andra samhällen än vad de rimligtvis kan gå med på, när de är redo att stå i en skälig jämlikhetsrelation med alla andra samhällen. De kan inte hävda att jämlika relationer med andra folk är en västerländsk ide!²

Rawls skiljer även på det som han kallar för det offentliga förnuftet/övergripande läror och det som existerar inom det icke offentliga förnuftet. Det som rör det tidigare kontrolleras på olika sätt i det offentliga politiska forumet (s 157) där de offentliga förnuftets ideal ska nås genom ämbetsmän som röstats fram av folket (s 159). Medborgarna i sin tur röstar som om de vore de som skulle stifta lagarna i relation till reciprocitetskriteriet (s 160) som är grundfriheter som religionsfrihet och samvetsfrihet (s 162, 201). Om jag vill få bort religionsfrihet räcker det inte med ett argument mina meningsmotståndare kan förstå, utan det måste vara formulerat på ett sätt som gör att min meningsmotståndare, som fria och jämlikar, kan acceptera det som det bästa för samhället.³ Rawls påpekar även att moralfrågor rör sig på samma plan som metafysik och religion, men att den politiska liberala rättvise uppfattningen faller inom ramen för det politiska (s 168). Han gör härmed en stark gränsdragning mellan politik och moral och religion, men även mellan filosofi och politik. På samma sätt skiljs det offentliga förnuftet ifrån sekulära värden (s 174).

Religions roll i förhållande till det offentliga förnuftet

När Rawls är klar med sin presentation av det offentliga förnuftet kommer han in på frågan om hur religionen relaterar till detta politiska liberala samhälle. Man kunde sammanfatta detta i väldigt lätta ordalag: Så länge religionen inte gör anspråk som stör den politiska liberalismen är den välkommen att existera i samhället på ett icke offentligt förnuftigt plan. Om den ska ge sig in i den offentliga debatten finns det specifika riktlinjer och det är att det offentliga förnuftet kräver att vi presenterar argumentet i ”genuint politiska värdetermer” (s 172, 182). Med andra ord, för att religiösa argument ska tas på allvar måste de under processen 'göras om' till politiska värdeargument. Om inte, stannar de kvar i det icke-offentliga förnuftiga planet.

Rawls ger även exempel på hur den politiska liberalismen skulle kunna acceptera skolbön (bön i skolan sponsrad av staten), men under restriktionerna att man inte ger religionen som kunskap något specifikt värde, och att den gynnar den politiska liberalismen (s 192). Rawls är väldigt nöjd med att hans grundprincip ger religionen ett sådant utrymme, men menar även att när läror inte stödjer demokratiska samhällen och reciprocitetskriteriet kan de inte betraktas som förnuftiga. Lösningen på detta är att förkasta ”alla sådana läror som oförnuftiga” (s 201). Han skriver senare om detta:

De hävdar (fundamentalister) att det religiöst sanna, eller det filosofiskt sanna, går före det politiskt förnuftiga. Vi säger helt enkelt att en sådan lära är politiskt oförnuftig. Inom den politiska liberalismen behöver därmed inget mer sägas.⁴

För att sammanfatta Rawls tankegångar i relation till min essäs tema kan vi säga att han mer är intresserad av att bygga en plattform för politiskt agerande och tänkande än att svara på konkreta etiska frågeställningar. Detta får på sikt konsekvenser för etiken. Ett av dessa är att ”dessa stora illgärningar (orättfärdiga krig, förtryck, religiös förföljelse, slaveri, med mera) så småningom kommer att upphöra” (s 148-149).

Och detta är ju jättebra. Men tyvärr tror jag inte att Rawls har rätt, vilket jag återkommer till i min egen slutanalys. Etiken hos Rawls är universell (som princip), eller borde vara det, reglerna blir att följa reciprocitetskriteriet och dygden att vara förnuftig (vilket är primärt att ta hänsyn till det offentliga förnuftet).

----------------------------------------------------------------------------

Och för alla som undrar varför vi postsekulära "varnar" för modernismen. Här har Ni just fått ett strålande exempel. Religion innehåller ingen faktiskt kunskap, utgångspunkten är en neutral rationalitet som är sekulär och som bara finns där, opåverkbar av historia, tradition och kultur. Dessa presenteras sedan själva som en teologisk profetia, i exemplet med Rawls finner vi detta i hans utopiska tro på att paradiset kommer till jorden bara man följer hans givna modell.

1John Rawls, Folkens Rätt,s 161

2Rawls, s 144 (Det är lite otydligt här hur man ska tolka Rawls i detta citat. Med detta menar jag om man ska tolka honom som att detta offentlig förnufts grundtanke är en universell princip nedlagd i den mänskliga naturen, eller om han anser att hans teori har potential att bli universell).

3Vilket i detta exempel är en omöjlighet eftersom jag då skulle kränka människors frihet att välja religion fritt.

4Rawls, s 207