Friday, September 11, 2009

Postmodern teologi - del 1

En del som läser denna blogg (om det nu händer!) kanske även tittar in hos Stefan Swärd.

Stefan kritiserade för ett tag sedan Brian McLaren (Emergin Church. Problemet i Stefans analys är att han ofta generaliserar vidare till "postmodernism" i sin helhet. Som om alla kristna postmoderna skulle tycka som McLaren. Detta är felaktigt, och jag hoppas att min genomgång av James KA Smiths bok ska kunna peka på en större mångfald än den som presenterats av Swärd.

Smiths mål är att lyssna till vad Foucault, Derrida och Lyotard ansåg, för att sedan söka tillämpa det som är bra på Kyrkan. I början av boken börjar Smith med att gå i fotspåren på Francis Shaeffer (Labris grundare, och delar hans syn på hur filosofi influerar hela samhället. Givetvis tycker sedan Smith/Shaeffer olika i mycket, då den senare nämnda stod i en modernistisk epistemologi.

Smith påpekar att det är felaktigt att se postmodernismen som en djävul, lika mycket som om man skulle betrakta det som en frälsning för kyrkan. Detta påminner även NT Wright oss om. Postmodernismen var någonting som var tvungen att komma för att peka ut felaktigheterna i någonting som inte fungerade. Ungefär som syndafallet pekade på konsekvenserna av människans olydnad emot Gud. Fallet var tvungen att ske pga av det som var felaktigt. Men det kommer någonting efter detta fall.

nu ska jag natta min dotter, så jag får fortsätta med mer i del 2 vid annat tillfälle.

10 comments:

Rolf Ahlqvist said...

Johannes, det har blivit paus i skrivande och kommentarer på din vettiga sajt. Hoppas att inte mitt amatörteologiska sanningssökande bidragit till det. Du som läser kurser på universitetet ser saker på annat sätt än en äldre kristen typ som jag. Som känner mig lite undrande inför all namedropping av engelska och amerikanska teologer. De som du ger anvisningar om, men som många av oss gräsrotskristna inte har läst.
Och du du önskar visa på än mer mångfald än Stefan Swärd, efter läsning av James K Smith. Och Schaeffer stod i en modernistisk epistemologi enligt dig, medan Smith förmodar jag står i postmodernistisk dito.

Men jag undrar vad betyder det om olika teologer diversifierar sig i olika teologiska riktningar. Även om jag fattar att studier på universitet i teologi är kunskapsmässigt värdefullt, blir det så mycket nya sanningar som vi enkla troende gräsrotstyper kan utvinna, med att läsa dem? För mig går bara en rak linje mellan Paradiset-syndafall-utdrivande ur paradiset- Jesu liv, död och uppståndelse-samt återkomst vid tidens slut- då Paradiset åter är aktuellt och återvunnet. Nu med hög kunskap, men kanske ännu en kunskap på gott och ont. Och i denna kronologiskt
preciserade verklighet har jag förblivit i mitt tänkande.

Tidigare idag skrev jag till Teologiska rummet på radions P1, som ska återuppstå under ett par veckor.Och jag jag önskade att de skulle köra lite stenhårt med de akademiska finsnickrarna med frågor som vi gräsrotsteologer fått kämpa ensamma med i decennier, och i en del fall nått betydligt längre med än dem. Så jag undrar även till dig som har stor namnrepertoar med de teologer som du läser eller har läst, om du anser att dessa tar upp exempelvis nedanstående spörsmål på något avgörande nytt sätt.

A) Det här med varför den Helige Anden nog behövdes för att Jesus skulle födas. Det var ju komplicerade krafter som Jesus behövde utrustas med, lite utöver vanliga människogener. Som att göra under, få döda att stå upp igen, kunna se in i framtiden, samt själv dö och uppstå, det senare med något av en nya kropp. Och sedan stiga upp mot himlen och försvinna ur lärjungarnas åsyn. Med lite mer kunskap i strängteori kan kanske till sist, även liberalteologer ana sådant.

B) Själva paradisskapelsen och de två första människorna kunde väl ha skett där i Mellanöstern för bortåt 5.000 år sedan, där de två första människorna av Guds egendomsfolk skapades, för att sedan fortplanta sig i nya släkten som omtalas i bibeln. Och sedan träffade ättlingarna till det första människoparet, just de som skapats på annat sätt genom evolutionen där i ökenområdena, och ingen såg någon större artskillnad mellan de olika människorna.

C) Att tiden börjar närma sig sitt slut, kanske även någon trygg svensk begränsningsteolog kan utsträcka sig till att ana. Och i mittpunkten där i Guds rumtidsåtta (8) kan en splittring ske. Så att de troende av verklighetens folk når sitt ”Paradiso”, alltmedan de som inte kan, eller vill tro, och som hellre vill kämpa för rättvisa och annat i ett kärvare rike ”Inferno” med dess kriselände, väljer att ”dömas” dit, medvetet eller omedvetet.

Främst 08-mediaelitens alltför ensidiga förståndstugg i nödvändig-hetens rike och i ”världens modernaste land”, ger nu ett ökat kriselände. Det som kan upplösas endast tror jag, om detta kritiska förstånd spetsas till av förnuftets syntes. Samverkan kan då bli till med ett växande frihetens rike som kan ge ”världens postmodernaste land”, där filosofi, religion, musik, psykologi, astrologi, ger nödvändig ökning av mjukare värden. Och en början till välfärdsparadiset Sverige, Sweden kan bli till, i ett paradoxsamspel med och mitt i kriseländet.

Lite rastlös otålig kan kanske även en äldre gräsrotskristen få lov att vara, efter att tålmodigt ha väntat ut den svenska teologiska tystnaden, under femtio år.

Vänligen Rolf A

Anonymous said...

Hej Rolf, kul att du kommenterar.
Anledningen till min "tystnad" beror på främst två anledningar;

1. Jag har fått ett heltidsjobb som tar mycket tid.

2. Jag har fått för mig att ingen läser min blogg och därför känns det som om jag skriver bara för mig själv (nu verkar ju dock du läsa den).

Jag ska försöka att mycket konkret visa på skillnaden mellan modernistisk/postmodern teologi framöver inom några olika områden.

//Johannes

Rolf Ahlqvist said...

Bra att du får oss att klicka på Internet för att direkt läsa något om och av, N T Wright, McLaren och en del andra teologer och filosofer. För mig som har ”ett filter” i engelskan som hindrar att nå riktig klarhet över de filosofiska och kristna perspektiven, nöjer jag mig med det.

Och jag tror nog att folk hittar fram till din blog och läser det du skriver, och om de du länkar till. Jag ska läsa mer där härframöver. Själv har jag ingen blog, utan finns på nätet bara genom de kommentarer som jag skrivit till olika väsentliga bloggare.

Klickar du på Google på mitt namn så ser du att din rubrik och text till NT Wright på din blog, kommer in på första sidan eller andra sidan ibland, där på menyn. Jämte min kommentar till Göran Rosenberg. Och texten om ”Praise the market” är just nu på andra sidan. Så nog hittar folk fram till din blog, enligt min åsikt.

Maja said...

Jag vill bara säga att jag iaf läste det här inlägget (jag googlade på Teologiska rummet).

Johannes said...

Maja, undrens tid är inte förbi då ;-)

Rolf Ahlqvist said...

Inlägg 1
Intressant det du skriver, ”Postmodernismen var någonting som var tvungen (tvunget?)att komma för att peka ut felaktigheterna av någonting som inte fungerade.”
Och sedan,”Ungefär som syndafallet pekade på konsekvenserna av människans olydnad emot Gud.”
”Fallet var tvungen (tvunget?) att ske pga av det som var felaktigt. Men det kommer någonting efter detta fall.”

Även om det är otydligt formulerat visar du där något om en tro på en ”kommande” teologi, som verkligen förstår att livet är något på liv, död och återfödelse, som Gud har gett människan. Och där teologin enligt min åsikt, direkt bättre måste förstå och förklara, om Gud och människan där i verklighetens centrum. Sådant som humanister, ateister och slumptroende evolutionsforskare misslyckas med i sin reduktionistiska begränsning. Denna till en natur, till vilken de inte kan finna en högre skapande makt, som ger oss dess början och orsak.

Jag fick det klart för mig när jag minuterna innan jag skriver detta såg på UR-TV, om utvandrarna som kom till USA. Och de bedömdes där om de skulle passa in i det nya landet. Annars fick de en plågsam utvisning och återresa sig tilldömda. Även urinnevånarnas, indianernas situation förändrades på liv och död av nybyggarna. Inspektörerna där vid Ellis Island, hade makten att likt Gud utvisa människor ur paradiset, på liv och död.

Postmodernistisk teologi kan då såväl språkligt som reellt på liv och död, visa på ”felaktigheterna av någonting” som inte fungerar i dagens samhälle. Och att tidens slut och Guds kommande dom, tydligen kan blir verklighet när som helst. Denna teologi är om filosofins paradoxmakare Jacques Derrida kan få vara med lite där, visa på paradoxen att tidens slut även är tidens början för de sista, men även reellt/symboliska första människornas återkomst. Sådana direktmotsatser om tidens framåtfart och samtida bakåtfart, anser jag kan formuleras nu.

Sedan återstår förstås, att det sekulära samhällets politiker, journalister och ateistiska humanister äntligen höjer blicken från enbart materialistiska plånboksfrågor, och börjar förstå något om högre världar. Om det ”naturligt andliga och existentiella”, som vi troende och vanliga, människor betydligt tydligare anar, och relaterar oss till. För oss är den existentiella demokratin minst lika viktig som den vanliga, politiska demokratin. Den som det ständigt mediarapporteras om.

Med bättre postmodernt synsätt, kan vi förstå att de två första människorna nu är ”förvandlade” till de många kunskapsfyllda människorna. Som genom Jesus, syndförsonande verk åter är lydiga mot Gud. Och som genom tron, är de nya Adam- och Evagestalterna i välfärdsparadiset Sverige, Sweden. Åtminstone början till det nya, kan nog ske här i ”världens modernaste land”. Det som raskt samtidigt blir sin kompletterande kontrast, ”världens postmodernaste land”. Varvid en samverkan dessa livsstilar emellan, Derrida nog anser bekräftar hans tes, att ”allt är ett spel mellan skillnader.”

Rolf Ahlqvist said...

fortsättning 2
Sedan kan Jacques Derridas svårbekräftade tes om en ”absolut rättvisa” komma i åtanke, när bl.a. det svenska hypermodernitetssamhället och EU:s detsamma, nú startar upp på nytt efter girighetssyndafallet år 2008

Men nu med bättre miljö- och återhållet finanstänkande, i sina centrala delar. Men det är i det globala mammonssamhället som den återstarten sker, och det innebär att ”ett kärvare rike” annonserar sin ankomst. Det som visar att Gud och Jesus naturligtvis visste att den kommande världen, bäst kunde benämnas Gehenna. Jag kan inte inse annat än, att Gud där återtar sin allsmäktighet och sin lagmyndighet. Men där modernitetens ”egenmyndiga” människa med sin stora begivenhet, den politiska demokratin med fri- och rättigheter, får var med där som maktspelare och lagstiftare på olika områden. Så i vår tid är Guds rumstidsliga åtta, (8) nu nära i sin vändpunkt, med världen och kosmos, uppenbarligen.

Nåväl min utgångspunkt som nu en äldre/yngre Adamsfigur till människa är, att människans genomlidna historiska verklighet, inte riktigt sanningsenligt eller ens moraliskt bra, kan teologiseras eller filosoferas över. Alltför svår övermänsklig, fruktansvärd verklighet har Gud ofta ”tvingats ge” oss, eller om det är hans universelle motståndare som främst ger oss de värsta av historiens tids skeenden. Därav Guds omsorgsfulla ovilja att vi inte skulle äta av kunskapens frukt, där i paradiset.

Allt det fruktansvärda och för den delen skönhets- och kunskapsberikande som ”den nya livsbäraren människan” fått uppleva på liv och död, kan alltså snart få en gudomlig förklaring. Så tror jag. Samt även viss förklaring kan ges av ”Guds universelle motståndare”. Bland annat, om varför dennes uppror mot Gud skedde. Gud ville inte att människan skulle få sitt liv och all sin kunskap, på ett så svårfångat sätt som på denna
jord, där våld, sjukdomar, fattigdom, död och allsköns elände, ofta varit det påtagligaste i livet.

Men nu vid vändpunkten har även vetenskapen nått långt med att påvisa, i vilken värld vi lever i. Men tydligen finns det något ”genetiskt, omedvetet arv” hos ateistiska politiker, slumpevolutionstroende vetenskapare, mammonsökande men även konstruktiva näringslivsidkare, samt kanske en rättvisesökande, hämnd- eller upprättelsesökande, mångfald av vanliga människor, som föredrar ett kommande Gehenna istället för Guds rikes, mångomtalade paradis. Dock även om jag tror på det mesta som står i bibeln, tror jag inte Gehenna kan bli så fasansfullt, som utmålas i den boken.

Så, Johannes, du anar nog liksom jag, att det finns mycket för teologer att tänka över ”på liv och död, om Gud och människan, i ”verklighetens brännpunkter” att forska och skriva om härframöver.Det som jag äldre amatörteolog i ganska så stor hast skisserat här med Alzheimer och Asperger, påverkande i bakgrunden.

Så fältet är öppet för
professionella teologer eller för mer folkliga amatörteologer. Men kanske för mig helst, Jayne Svenungsson och Ola Sigurdson, att skriva betydligt mer precist och välskrivet om beträffande de stora frågorna,än det jag här har försökt formulera.

Rolf Ahlqvist said...

Vänligen Rolf Ahlqvist

Rolf Ahlqvist said...

Vänligen Rolf Ahlqvist

Anonymous said...

Johannes, när man skriver in sökordet Teologi på Google, har din sajt med rubriken Filosofisk teologi, bara Wikipedias text om teologi ovanför sig, just nu år 2010. Det hoppas jag du ser som en väsentlig framgång. Och mina kommentarer där finns tacksamt med, när jag nu nått slutstadiet på mitt teologiskrivande sedan 1960-talet. Åldern, oförståelsen och begynnande Alzheimer och Asperger börjar ta ut sin ”rätt”. Så när jag inte hittar bland mina skrivfiler, hittar jag drygt 10 texter i minnesbanken där på Google, under kanske främst dina rubriker, och med mitt namn bland kommentarerna. Och mitt namn delar jag med ett tjugotal personer här i Norden.

Men jag undrar, vore det inte en nödvändig idè, att teologer och filosofer samlas kring insikten att tiden börjar närma sig sitt slut. Och att det då är hög tid att de ovannämnda tydligt visar för politiker och vetenskapare, om vart skeendet syns vara på väg. Kanske kan de enas om, att ett dubbelt skeende är det som pågår, ett yttre materiellt och ett inre andligt. Så politikerna i sin modernitets endimensionella värld, måste bara lära sig räkna till två, istället för att bara se sin senmoderna globala mammonvärld som den enda. I vilken människors existentiella och andliga villkor stoppas under mattan, såsom tillhörande den privata sfären, utanför makt och media.

Styrda av lite nya viktiga insikter, kunde de då ana, att ytterstyrningen i form av media, politik, och vetenskapens kunskapssökande, visar på en tidens direktväg mot mammons Gehenna. Alltmedan en annan inre väg gäller för de troende som söker sig mot Guds rike och paradiset. Så utöver politiska val har vi ett existentiellt val innan vi når den dramatiska vändpunkten vid tidens avgörande vägkorsning mellan modernitet och postmodernitet.

Filosofen Slavomir Zizek menar att den ”autentiska revolutionen” alltid sker i ett absolut presens, ”i ett Nus” påträngande nödvändighet. Och att förnuftet söker det ”Ena som är Allt”, visste Karl Jaspers. I den paradoxen finns tydligen Guds stora gåta, som vi gräsrötter tydligen har lättare att förstå, än eliten. Så vi som tror på en dialektisk vågbalans mellan tillvarons paradoxala motsatser, kan nog lättare hitta oss fram och igenom verklighetens dödsport, till den högre frihetens rike där Gud och andra högra makter finns.

Nu med viss närhet till den gångna Påsken, vet vi hur överraskande ett andligt genombrott kan ske inom en vecka i ett våldspräglat samhälle. Så frågan kvarstår alltså, om när-hur-var, nutidens teologiska avgörande omvälvningsögonblick sker i media, och radikalt överraskar mitt i mammonsamhället. Alltså när budskapet blir, att Jesus är en folklig underifrånfrälsare, som såväl år 33 som från år 2010 och framöver, med sitt evangelium oväntat abrupt ideologiskt, och sedan reellt välter över ända, såväl proffsteologisk som samhällelig överbyggnad. Enligt bibeln är ju en tudelning på gång vid tidens slut. Och denna syns ju nu tydligt i samhället, när troende och ateister alltmer omedgörligt står emot varandra i debatter.

Och vi troende ”vet ju”, att samhället inte är inne i en direktväg till Guds rike, utan på en omväg efter undre ringen i Guds rumtidsliga timglasåtta (8), och därför dag efter dag ”drivs iväg” emot ett konfliktartat, kunskapspräglat Gehenna. Där dock innerst, mer av sekulär och materialistisk kamp för eller emot, Guds lag och rättvisa sker. Det passar tydligen bättre för politiker och arbetsvilliga i det moderna samhället, att ”ana” att i nästa värld finns mycket av kamp och äventyr, som passar deras pliktmoral bättre, än kärlek och psykologi i ett mer kvinnligt, ”latinskt” postmodernt paradis.

Och där i Gehenna förverkligar tydligen Gud (Alltets stora kraft) ytterst Lagen, med all sin kunskap, vetenskap och visdom, och alltbättre återtar sin i tiden, tillfälligt förlorade allsmäktighet. Samtidigt som Kristi historiska evangelieprojekt går mot sin fullbordan, när han räddar oss mer fridsamt benådade religiösa från Gehenna, och istället drar iväg med oss, till det återvunna paradiset och Guds rike.

Rolf Ahlqvist