Tuesday, May 17, 2011

Stephen Hawking om döden

Stephen Hawking, den berömde fysikern och fritänkaren, har i en intervju med "The Guardian" uttalat sig om livet efter döden och religion. Aftonbladet har snappat upp delar av intervjun och publicerat den här


Vad hävdar då Hawkings? Jo, han säger bland annat:
– Jag ser på hjärnan som en dator. Den lägger av när komponenterna slutar fungera. Det finns ingen himmel eller liv efter detta. Det är sagor gjorda för människor som är rädda för mörkret, säger han till The Guardian.

Det här hör man jättemånga gånger från ateister. Att rädslan för döden är det som driver människor att tro på Gud. Vill man vara så naiv och tro att alla religiösa människor tänker på det viset kring sin religion, då får man väl gå omkring och tro det. Det är ungefär som om alla religiösa ska gå omkring och tro att alla ateister är rädda för den yttersta domen och därför har man hittat på sagor om att Gud inte finns.

Religion är det som alltid har hittats i samband med alla civilisationer, någonting som människan alltid burit med sig. De forskare som intresserar sig för detta, har på senare tid vänt sig ifrån de simplistiska förklaringsmodeller som Hawkings fastnat för. Människan verkar tvärt om vara född religiös, och allt fler psykologer hävdar att man enbart kan leva som ateist tillsammans i en grupp som kan förstärka denna tro på hur verkligheten ter sig (alltså, en ateistisk trosföreställning).

2 comments:

Spito said...

Huruvida ateism är en trosföreställning eller helt enkelt frånvaro av tro kan man väl diskutera sig blå om. Bortsett från detta, gäller detta även åt andra hållet? Måste troende ha en grupp som förstärker deras tro för att denna ska kunna upprätthållas? Och om ateisten är beroende av en grupp för att kunna vidmakthålla sin "tro", hur uppstod då den första ateisten? Hur kunde den personen bli ateist i en troende omvärld?

Anonymous said...

Hittade precis till din blogg, kul att se att du fortfarande skriver!

Allt gott,
Leif S