Jag hade svårt att sova i natt så jag låg länge och funderade kring "tvivel". Jag tänkte försöka skriva något om detta lite senare.

Men, måste skriva något annat först. En bekant speglade sörjandet i Nordkorea från deras perspektiv och menade att Väst inte så lättvindigt bara kan håna befolkningen för deras massorg (som vi i väst dessutom tror är ett spel). Jag kommenterade detta med att det mycket väl var saker som vi inte förstod (kan ju finnas både kulthttp://www.blogger.com/img/blank.gifurella och sann sorg, vad vet jag), men jag tyckte fortfarande att det blev absurt då man i Tv hävdade att även fåglarna sörjde denna stora man och ledares bortgång.

Svaret jag fick var att det är märkligt hur jag kan tycka något är absurt som tror att man kan gå på vatten och uppstå från de döda. Med andra ord, jag borde överhuvudtaget inte kommentera någonting på grund av min tro, i alla fall inte offentligt.

Om det är någon som missat liberalismen/modernismen så har ni den här. Alla religiösa uttalanden är oförnuftiga och ska därför inte yttras i det offentliga rummet. Härifrån kommer även uppfattningen om det privata och det publika rummen. "Tro är en privatsak" eller "tro gör man i kyrkan" är inte gamla begrepp, utan en bra sammanfattning av liberalismen, så som den förespråkades av ex John Rawls i "Folkens Rätt" (som jag skrivit lite om HÄR). Här är det sekulära det offentliga, och just termen sekulär betyder nånting i stil med ´neutralt´. Man har ett rum fritt från religion som bara är. Och det sekulära är fritt från religion (alltså ateism) och behöver inte någon grund för sin existens, its self evident.

Ni som läst min blogg är säkert medveten om att det är just sådana här filosofiska utgångspunkter jag kritiserat hela tiden. Så, min blogg får väl vara ett svar på tal till sådana uppfattningar.

Givetvis orkar jag inte bry mig om att ta samtalet med denna bekant just nu. Jag tycker bara det är intressant att se denna gamla religionsfientliga liberalism ala Rawls fortfarande aktiv, trots att den kritiserades så hårt av filosofer att man var tvungen att uppfinna en "ny liberalism". Men Sverige är Sverige och sekulariseringens grepp i detta land upphör aldrig att förvåna.

Jag antar att jag får anledning att återkomma till det här ämnet fler gånger, även om jag helst försöker fokusera på andra områden. Nu till exempel lunch följt av ´Tour de Ski´.